Fem år!

Idag firar jag förresten att det är fem år sen jag kom till Kenya för första gången! Tänk vad livet ändrades efter den resan. Och hur mycket jag har utvecklats och vuxit sen dess. Lite roligt är det ju allt att gå tillbaka i arkivet och läsa om hur jag såg på livet då. Som här; En lång dag i Afrika – 13:e september 2010. En får ju intrycket att jag hade förberett mig för att åka till en annan planet. Roligt är också att tänka på att jag faktiskt hejade på R redan samma dag. Lite visste vi om vad som väntade!

En eftermiddag hos Alice

Här om veckan var jag hos min vän Alice i Kibera. Hon är sömmerska och driver en liten butik där. Denna dag fick jag extraknäcka lite under tiden som Elton tog en tupplur. Det var verkligen en jättefin eftermiddag. Ni vet sådär när man bara är, ingen prestige eller stress, utan bara glädje här och nu.Extraknäck i Kibera

Jag fick försluta små förpackningar med smågodis som Alice säljer. Jag beställde också nya kuddforal till soffan.

11997122_10153509642951233_1621281427_n

Jag fick leveransen igår och titta vad bra det blev! Lite mindre bra blev nog klänningen som hon ville överraska mig med.12025393_10153509643286233_1667798324_n

Eller det kanske bara är jag?

11999972_10153509738906233_1972618683_n

Såhär fina har i alla fall  klänningarna som Alice har sytt upp för mig tidigare varit!

Nya tag

Woop  woop! Tillbaka på bloggen. Jag har varit sugen ett tag men pga. tekniska problem har det inte blivit något. Tackar min tekniske bror för hjälpen att få igång det igen och tar nya tag här! Något ska en ju göra när det är sjukstuga hemma. Stackars lillen har fått amöba. Det är en ynklig snart 2-åring som ligger på soffan och sover nu i eftermiddag, men jag måste säga att förbättring har skett sen igår då diagnosen äntligen ställdes. Idag har han nästan ätit ordentligt, skrattat och busat lite. Men det gör ont i hjärtat att se honom ha ont 🙁

Själv är jag förkyld. Det slår aldrig fel. Alltid alltid när jag sovit för lite blir jag förkyld. Den här gången efter en stressig vecka med lite sömn pga. vaknätter med febrigt barn följt av morgonflyg i ottan till Addis Ababa i torsdags och två fullspäckade mötesdagar. Men efter den här veckan som har rusat fram känns det faktiskt lite skönt att bara ta det lugnt hemma i soffan med te och TV. Hinna landa och faktiskt vara tillsammans fastän omständigheterna inte är så roliga.

En liten speciell stund i livet

Plötsligt händer det! Ett blogginlägg. Familjen sover fortfarande denna söndagsmorgon men jag är vaken. Dricker halvtaskigt kaffe och äter äggmacka med kaviar, trots att vi är i Kenya. Och känner mig så harmonisk, att det bubblar lite inuti. Det är en känsla jag inte känt på länge. Underskottet av egentid har varit stort och vardagen har bara snurrat på utan tid för eftertanke och att drömmar har fått fäste. Men så plötsligt kom den här helgen, efter en bra jobbvecka, och blev alldeles underbar i sin enkelhet. Igår storstädade jag medan Elton sov och putsade noggrant bort små små irritationer som trängt på och hindrat trivseln att få plats. Ordnade, sorterade och städade ut. När han vaknade busade och gosade vi och det verkade som att mitt lilla barn var lika harmonisk som jag. På kvällen, när huset sov igen och jag för en gång skull inte kände trött- och mattheten komma krypande med en gång satt jag ensam uppe med en kopp kamomillte länge. Sjönk in i googles förtrollade värld och research om något jag skulle vilja göra, tillät drömmen att komma fram och funderade på vad som krävs och hur jag skulle få livet att fungera för att göra detta. Framtiden. Och så klippte och fixade jag med framkallade fotografier. Ramade in och antecknade. Dåtiden. Som någon vis person har sagt är det de små stunderna av lycka som gör livet. Idag var verkligen en sådan stund och vem visste att en ensam lördagkväll i sin egen lilla värld kunde kännas så speciell?

Nervositeten

Tusan vad svårt det skulle vara att kombinera heltidsjobb och barn med en blogg. Eller så är det inte särskilt förvånande. När E är vaken går det knappt att ha framme telefonen eller datorn eftersom han kommer och försöker ta över. Och när han har gått och lagt sig brukar jag somna i soffan. Det är nog generellt så att jag inte tycker att tiden räcker till. Träning, vänner, utflykter, egentid, samhällsengagemang och allt det andra. Work life balance kallas det visst.

Nu var det inte det jag skulle skriva egentligen. För jag vill ju ändå hålla bloggen igång. Nej, jag skulle kommentera valet, avlägset som det visserligen känns här i Kenya men ändå så angeläget. Förra veckan åkte jag röstbussen från kontoret till Sveriges ambassad i Nairobi och lade min röst. Idag var jag bjuden på valvaka men tackade nej. Jag vågar inte. Skulle vara tvungen att sitta bakom en fåtölj och kika fram då och då för att få en glimt av siffrorna. Huu det känns som det kan gå hur bra som helst eller åt skogen. Sen är det ganska sent också, vi ligger ju en timme före här. Får se om jag vågar gå in på svensk media imorgon bitti när jag loggat på datorn på jobbet.

Jag började skriva en text förra veckan om hur jag tänkt inför resan till ambassaden men det känns passé nu. Jag får bara hoppas att vi var många, många som röstade med hjärtat. Inte av missnöje eller mot andra människor, utan för ett mer öppet, jämställt och grönt Sverige. Ett Sverige i världen där världen finns i Sverige.

UnderbaraClara skrev den här texten på temat #i mitt Sverige. Jag håller med om så mycket.

Nairobi life börjar arta sig

Hallå i stugan!!! Har förstått att det är värmebölja i Sverige. Här är det ”vinter”. Åååh så kallt det är tycker kenyanerna och pälsar på sig. Jag förstår det till viss del. Är en van vid sol och 25 grader under merparten av året är 5, 10 grader lägre temperatur och grå himmel en stor skillnad. Inomhus blir det också kallt om nätterna och morgnarna. Men för min del tycker jag mest att det är skönt att sova svalt och att inte bli genomsvett så fort en går utanför dörren, även om jag nu spenderar större delen av dagarna på kontoret. Att se bilder från segelturer på havet och häng på västkustsklippor känns smått exotiskt dock. Svårt att ta in, och kanske försöker jag att inte tänka så mycket på det heller. Det är ju nåt alldeles speciellt med svensk sommar.

Överlag är det helt OK att vara tillbaka på jobbet. Jag gillar mina kollegor och väl hemma uppskattar jag verkligen tiden. Under den sista tiden av mammaledigheten var jag faktiskt ganska trött och frustrerad på hemmalivet. Nu är det så himla mysigt att komma hem och ge E full uppmärksamhet tills det är läggdags. Roligast just nu är att leka med boll, sparka, kasta, jaga den. Skulle vilja hävda att vi har en riktigt talangfull liten gosse, men kanske att föräldraskapet gör en blind…

20140726-180430-65070279.jpg

20140726-180428-65068728.jpg

Det är dessutom skönt att komma hem till en lägenhet som börjar likna ett hem. Åtminstone något sånär 🙂 En del möbler saknas och inget på väggarna har vi men en soffgrupp att sjunka ner i och gästsäng som väntar på gäster att sova i den!! Jag har storstilade odlingsplaner på balkongen också, men vi får väl se hur det går med det. Ett avokadoträd som snart ska skördas har vi utanför fönstret i alla fall!

Idag är det lördag och vi njuter av helgen. Var på barnvagnsjogg/promenad i grannskapet och ner till Arboretum (park) för att titta på apor. Sedan en hemgjord mango-banansmoothie. Vad som händer härnäst dock oklart. Vi tar det pole pole som sig bör här.

Ha det fint mina vänner. Njut av ☀️så hörs vi.

This is Africa

Gokvällens! Äntligen fungerar min telefon som den ska och jag kan skriva några rader här på bloggy. Förlitar mig helt på 3G än så länge eftersom vi inte ordnat wi-fi hemma i nya läggan ännu. Mitt telefonkort hade såklart inaktiverats efter året i Sverige och det skulle visa sig att det krävdes så lite som fyra besök hos Safaricom med idel motstridiga besked för att få det att fungera igen. TIA, This Is Africa skulle jag kunna skriva då, ett uttryck som ofta används av västerlänningar när saker och ting inte riktigt fungerar som de ska, lite sämre eller knasigare än en förväntar sig. Men det känns ofta nedvärderande och där vill jag helst inte hamna. Vad hade jag tänkt mig egentligen, det här är ju Afrika. För det första är vi i Kenya, inte det stora landet Afrika, och för det andra borde man väl förvänta sig att det ska vara annorlunda när man är någon annanstans än hemma? Det är liksom det som är charmen med att vara här, även om det absolut är frustrerande ibland.

Anyways, det var irriterande ett tag men nu är problemet löst. Chansen finns för tätare uppdateringar! Vi har dock en mycket energisk 9-månaders och en mer eller mindre tom lägenhet som behöver fyllas här. Fullt upp alltså. Lite väl tycker jag, jag riktigt suktar efter lugn och ro och att göra något roligt. Vi får se vad helgen kan erbjuda! Här i Afrika 🙂

Pause off play on, det nya livet

Dagen kom. Då vi sa hejdå till Sverige för denna gången och begav oss till Kenya. Alla kläder och prylar nerpackade i fyra resväskor, och jobbiga avsked. Eller Vi ses om ett tag! Nu är vi här, tillbaka i Nairobi, och efter fyra dagar känns det som pusselbitarna börjar falla på plats. Just nu sitter jag på balkongen i vår gamla lägenhet på Arcadia Valley, like in the good old days. Elton somnade oväntat tidigt och jag fick en liten bonusstund att bara ta det lugnt, innan jag själv blivit alltför trött. Hur luktar Afrika, eller ja, Kenya? Det vet jag när jag sitter här. Fylligt och varmt, kanske med inslag av rök. Och himlen, den är mörk och stjärnorna så nära. Aaah. Det känns OK nu.

Så vad har vi då gjort under dessa dagar? Jo. Vi ska ju bosätta oss här nu, i alla fall för ett tag. Då kan det vara bra att ha en bostad, till exempel. Något som det visserligen inte råder brist på här. Men att hitta det man vill ha till rätt pris är inte helt enkelt. Svaret på frågan är alltså att vi har letat lägenhet. Som duracellkaniner. Outtröttligt, så mycket som ljuset och Elton har tillåtit. I måndags åkte vi med en agent runt till olika ställen. I tisdags knackade vi dörr. Kuna nyumba hapa? Ibland fick vi svaret att ja det finns, ibland nej eller kom tillbaka nästa vecka. Och alltid var det något. För stort, för dyrt, möblerat (fult), fin lägenhet men fult utanför. Jag var stressad och ledsen att vi inte kan ha kvar vår gamla lägenhet, kändes som att det inte skulle finnas något för oss. (Två dagar hade gått, otålig ja..) Men så igår, det allra sista innan det var påväg att bli mörkt, kom vi in på en jättefin, liten gård med lekplats och plaskpool för Elton. Äntligen, tänkte jag, utan att ens ha sett lägenheten. Jag blev inte besviken. Den kanske inte får full pott men totalpoängen är tillräcklig. Jippi! Så idag har vi förhandlat och ordnat så att den ska bli våran. Kontrakt imorgon. Sen möbler, internet.

I eftermiddag slappnade jag av. Gick ner i trädgården här och botaniserade med Elton. Åt glass. Nu kan vi börja.

Happy midsommer önskar glad mamma som äter barnglassen och reserverat barn utan glass men med blomsterhatt!

20140620-202353-73433478.jpg

20140620-202349-73429825.jpg

20140620-202351-73431807.jpg