Svenska kullagerfabriken

Är inne på min andra semesterdag, och det är nästan så jag saknar att jobba. Man vet att man är i Götet när produktionspersonalen inlevelsefullt skrålar med till Nationalteatern, komponenter hittas under etiketter som ”plastpôsar” istället för platspåsar, och leverantörerna skriver misslyckade ordvitsar i sina mail. Vad finns det att inte älska?

Överlag är jag dessutom väldigt imponerad av SKF, som de senaste åren lyckosamt har försökt bygga upp en hållbarhetsprofil. Man talar om BeyondZero; att koncernens produkter under sin livslängd ska spara mer energi än vad de kräver vid tillverkning. Framåtandan är stark och företaget har flera gånger toppat Dow Jones Sustainability Indexes sen starten 1999. Men framförallt tycker jag att det märks ner på lägsta nivå att ledningen har lyckats förankra arbetet i organisationen då de allra flesta verkar ha koll på uppförandekoden, the code of conduct, återvinningsstationerna är utvecklade och lättillgängliga och det verkar enklare att ta ansvar än att inte göra det. En förebild eller normalt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *