Jag vill inte åka härifrån!

Spännande söndag! Idag tog jag matatun på egen hand för första gången, och WOW, den här staden visade sig verkligen från en helt annan sida när det var jag själv som styrde. Äntligen har jag fattat hur den hänger ihop, och en tidig morgon utan trafik och avgaser är den till och med riktigt vacker. Färgerna, jag säger bara färgerna i det här landet, helt underbara. Anledningen till mataturesan var Nairobi marathon, inte att springa men heja. Twende twende twende! Min internetstudent Theuri sprang halvmaran på 67 min, bit i det! Coachen, John som mitt förrförra inlägg handlade om lyckades dock med att komma sent även till starten på 42-kilometaren. Inte riktigt läge för african time där kan jag tycka…

Eftermiddagen spenderade jag sedan med en vän från afrodansen och hans familj på kullarna en bit utanför Nairobi. De bedriver också ett hem för föräldralösa flickor där och kämpar verkligen för att få vardagen att gå ihop med skolgång, mat, uppfostran osv. för alla 13 flickor + de egna barnen. Jag hade med mig varsin godispåse till dem alla. Egentligen är vatten, ett paket majsmjöl eller socker eller kanske material för skolan mer nödvändigt men jag ville ge något som var lite utöver det vanliga. Känslan när jag var på väg tillbaka mot stan igen var ren lycka, dels för hur gästvänlig och varm familjen var (kände mig nästan adopterad, haha! ), dels för kärleken som flödade där och arbetet de gör för barnen, och dels för det underbart vackra landskapet – speciellt i ljuset av den afrikanska solnedgången! Är verkligen ledsen för att jag inte kunde ta några foton (har blivit av med min kamera..) att visa er 🙁 Väl i stan igen gjorde jag dock något riktigt ”dumt” som jag definitivt inte skulle ha gjort i början när jag kom hit. Vet inte om det var mitt nyvunna självförtroende att klara mig själv men det var mörkt och jag blev så trött på att vänta på bussen som inte kom att jag fattade beslutet att ta en random taxi hem till Kibera. Kunde ha varit vilken snubbe som helst, men han såg hederlig ut… Är faktiskt en häftig känsla att känna sig i kontroll och att kunna bedöma risken i en situation som jag gjorde där. Hittills har jag överlämnat mig själv i andra människors händer så många gånger och helt litat på att de vet vad de håller på med…

Typiskt att jag snart ska åka hem då. Mina resplaner börjar redan helgen nästa vecka så dagarna är i Nairobi är räknade. Lagom till att man har fått alla dessa fina vänner, lärt sig skilja agnarna från vetet, hitta, förstå sig på, bygga upp ett ordförråd i swahili… Ärligt talat, ta det nu inte personligt, men jag känner mig ibland nästan rädd för dagen då jag måste åka. Jag vill inte! Jag vill bosätta mig på de där kullarna och se Nairobi i motljus varje kväll eller gå på löptur med Mount Kenya i soluppgången i kulissen på morgonen, leva på hopp och kärlek och plocka bananer i trädgården… What to do what to do? Men man kanske kan ha två hem också 🙂

2 svar på “Jag vill inte åka härifrån!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *