And the winner is…

Då var vi framme vid offentliggörandet av resultatet alla väntat på. Det var många som var kaxiga och trodde sig kunna ta igen det på slutet, men det räckte inte. Bara en kan stå som slutsegrare. Tack Sofia min vän för alla kommentarer under hösten!

  1. Sofia 13 st (18 %)
  2. Kathleen 10 st (14 %)
  3. Erik W 9 st (13 %)
  4. Magnus 8 st (11 %)
  5. Kim 6 st (8 %)
  6. Farmor och Olle 5 st (7 %)

Men självklart tack till er andra också. Kanske finns det några tröstjulklappar i potten… God jul!

Uswidi ni baridi sana!!

Hemma. Har mest druckit kenyanskt te och lyssnat på reggae (ja, reggae) sen jag kom hem. Knappt varit utanför dörren, men det är ju så kallt! Började skratta när jag såg snön när jag kom till Landvetter trots att jag gråtit några gånger på vägen. Joseph sa något vist till mig när vi körde till flygplatsen: You can’t be happy from January to January. We are survivers and made to suffer. Det hjälpte faktiskt. Och trots att det finns mycket jag kommer sakna med Kenya är det mysigt att vara hemma igen också.

This is to my kenyan friends. Evidence 🙂

Nu återstår nog bara en sak innan den här bloggen återgår till vanliga environme!, spänningen är olidlig…

Avsked

Time’s up. Jag har nyss druckit upp min sista Tusker, sagt hej då till Kibera, löparna, rastakillarna, barnen i dansgruppen, Cyber… Joseph kommer och hämtar mig om fyra timmar för avresa till flygplatsen och om ett dygn är jag hemma i snön om allt följer planen. Tre månader verkade som en lång tid men med facit i hand hade min Lonely Planet East Africa rätt; jag lämnar landet med en känsla av att vilja ha mer. Det här är det jobbigaste avsked av en plats jag gjort. Tack för allt Kenya, landet som är så fantastiskt och förfärligt på en och samma gång. Vad jag kommer sakna dig!

Vi ses snart Sverige. På ett sätt ska det ju bli skönt att komma hem till dig med.

Wazungu wawili katika Mombasa

Jag har ju varit i Mombasa också! Min vän Sarah från Melbourne och jag kände för att åka iväg på lite mzungu-time och äventyr på egen hand. (Mzungu-time är vad vi kallar när man som vit gör något västerländskt utan att skämmas, typ äter lunch på food courten på ”Ica Maxi” istället för på lokala restaurangen i Kibera. Ibland behöver man komma på neutral mark och inte känna sig annorlunda). Så vi åkte till Mombasa över helgen och hade KUL!

Som vit och tjej får man en hel del uppmärksamhet. Ibland positiv, ibland negativ. Både Sarah och jag har börjat tröttna lite på detta. ”Mzungu mzungu how a u?” ”Sasa mzungu!” ”Jambo sister, you’re beautiful” ”China China Chinese” I Mombasa var det så extremt att vi ställde in vår planerade utgång för att vi inte pallade med de förödmjukande kommentarerna som med största sannorlikhet skulle komma. Roligt var dock vad vi hörde av en snubbe med självinsikt på stranden:

”You know, when you come here you can be harrassed by beach boys like me. It’s our job!”

Fina Sarah chillar med färskpressad juice och kokosnöt på beachen!

Trots dessa minus hade vi som sagt ett par helt underbara dagar i Mombasa innan jag drog vidare med den skumpiga bussen upp till Lamu för att på ett lugnt sätt avsluta min volontärresa och Sarah åkte tillbaka till Nairobi. Hon är definitivt en vän jag kommer anstränga mig för att behålla!