Moderjord och jag

Det här inlägget skulle också kunna heta ”Bra helg”, lika originellt som förra veckans helginlägg. Ännu hellre skulle det kunna heta ”Bättre helg” eftersom det var en fantastisk, händelserik och väldigt rolig helg!

Efter jobbet i fredags bar det, som mitt förra inlägg indikerade, av till Nakuru och Cycle with the rhino 2011, ett fundraising-event eller cykeltävling till förmån för den nära utrotningshotade noshörningen. Förra året var jag också i Nakuru och då såg det ut såhär. Väldigt fint alltså. På cykel var det om möjligt ännu finare! Det är synd att det är svårt att ta bilder som visar naturens storslagenhet men här kommer i alla fall ett gäng som illustrerar mina äventyr:

Efter en natt på väldigt prisvärda Chester hotel stod Lisa, Albert och jag på denna startlinje, redo för 53 km (inte 74, 90 och 35 som vi tidigare hade hört). I vanlig ordning var saker och ting aningens försenade men strax efter 9.30 var vi igång! Entusiastiskt påhejade tog vi oss genom staden och ut i parken där zebror, flamingos, babianer samt en vit noshörning på väldigt långt håll slog oss följe…

Hur jobbig kan en futtig fundraising-tävling egentligen vara? hade vi tänkt inför loppet. Väldigt, visade det sig. Återigen var det nog altituden (1850 m.ö.h) som gjorde sig påmind men såklart även de skumpiga vägarna som skulle bemästras med mountainbiken och den afrikanska solen högt på himlen. Den här bilden är nog min favorit i fånighet! Jag har precis cyklat hela vägen uppför en krävande backe (många andra gick), halvt död och står sedan med huvudet på sned och poserar, haha.

Ungefär halvvägs på loppet kom vi ut på denna inspirerande väg. Mitt ute i ingenstans cyklade vi, och blev ibland mötta av springande barn som ropade ”How are you how are you?”.

Efter ca 4 timmars cykling kom vi trötta, skitiga och hungriga äntligen i mål, och blev praktiskt taget invaderade av massor av jobbiga ungar som ville ha godis, trots att varken jag eller Lisa hade något ätbart med oss. Som jag säkert har skrivit förut får man som vit (mzungu) mycket uppmärksamhet vilket i många fall är positivt (exempelvis extra hejarklack under loppet) men det är mindre roligt och ganska påfrestande att bli omgiven av människor som nästan klänger på en när man allra helst vill ta av sig sina smutsiga kläder och byta om. Vi lyckades i alla fall omvända tiggeriet till en lektion i stretching!


En powernap på hotellet följdes sedan av välförtjänt middag på en som vanligt fancy kenyansk restaurang för dryga hundralappen tillsammans, ”efterfest” vid målområdet som tyvärr (trots lovande upplägg) var lite lam och sedan mycket skön sömn.

På söndag morgon påbörjade vi hemresan till Nairobi, med ett stopp för en vandringstur med Masaai-guide vid Lake Elementita. Dock fick vi stopp med bilen lite senare än den här bilden tagits, dvs. på en mer eller mindre obefintlig och hålig jordväg bland kossor och getter, och fick putta bilen fram till Oasis Eco Lodge Camp där vandringsleden började och där vi efter vår runda fick vänta några timmar på assistans. Inte helt fel ställe att bli fast på i alla fall kan jag försäkra er, med lunchservice, susande träd och papegojor, råmande kor samt möjliga sovplatser om problemet inte skulle gå att lösa. Efter lite detektivarbete lyckades i alla fall mekanikerna få igång bilen igen och vi kunde rulla hem, nöjda och glada.

Kenyas natur är verkligen enastående och mäktig, och allt jag får vara med om helt otroligt. Kom hit och upplev med mig!

2 svar på “Moderjord och jag”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *