Katastrofen – mina tankar är i Nairobi

Efter över ett dygn är gisslandramat i Nairobi ännu inte över. Över 50 personer är döda och omkring 200 skadade, enligt senaste uppgifter. Vi nåddes av nyheten om skottlossning inne på Westgate Shopping Mall via facebook igår någon timme efter att det börjat, och lyckligtvis kunde vi ganska snabbt konstatera att alla närstående – vänner, kollegor och familj är i säkerhet. Men jag utesluter inte att personer som jag känner vid namn på något sätt är bland drabbade 🙁 Westgate är ett ställe där jag har varit vid otaliga tillfällen – handlat mat, lunch, fika, middag, afterwork, bio… och såväl västerlänningar som kenyaner flera samhällsklasser är där någon gång ibland. Vi har nog alla varit medvetna om att en terrorattack riktad mot denna typ av plats skulle kunna inträffa, givet Kenyas historia med al-Shabaab och tidigare hot, men åtminstone jag har aldrig funderat på att det skulle ske med en sådan kaliber. Det är ofattbart det som har hänt och kommer påverka Kenya länge.

Samtidigt enas folket på ett enastående sätt och går man ur huse för att donera blod, köerna är långa på alla utmärkta sjukhus och temporära inrättningar runt om i staden. Volontärer är ute och skänker frukt och te till de arbetande utanför shoppingcentret. Hate speech som annars är ganska vanligt i kenyansk social media är som bortblåst. Någon idiot försökte sig på att skylla attacken på före detta premiärminister Raila Odinga, men blev direkt nedtryckt även av de som i vanliga fall är emot RAO. Positiva vindar i allt elände.

Hade jag varit kenyan hade jag sagt let us pray that all will be over soon, for the victims and their families. Jag hoppas att det är över snart, att de skyldiga ställs inför rätta, att Nairobis befolkning återgår till att känna sig fria och att vi alla blir starkare tillsammans. Hang in there everyone <3

Om de olika kropparnas fungerande och fördelar

Jag är en sån som har älskat att vara gravid. Lyckligtvis har jag varit förskonad från de många problem som en kan få under denna tid. Jovars, illamående och trött det var jag så det räckte och blev över. Men plötsligt, poff! var allt det borta och istället framträdde en behaglig, harmonisk känsla som liksom har funnits kvar där nästan hela tiden sedan dess. En sorts enorm motståndskraft till all kroppshets och ytliga prestationskrav dök upp, sötsuget försvann, hormontopparna jämnades ut. Gudars vad skönt att inte ha mens. Det har också varit skönt att alltid få förståelse för att en inte alltid vill följa med ut, att stanna hemma på kvällen är helt OK. Ni som känner mig vet ju att jag inte är jätteförtjust i att gå ut men det har ändå varit befriande att slippa stress kring detta eller känna sig tråkig. Mycket ligger nog (förutom den uteblivna menscykeln) i att fokus flyttats från mig själv, till någon annan. Någon som jag lånat ut skydd åt, som min kollega så fint uttryckte det, och som är helt beroende av mig. Varför då bry som om allt det andra, onödiga?

Nu på sluttampen känns det inte fullt så harmoniskt. Det är helt OK att ha sovmorgon varje dag, läsa bok, gå härliga promenader i höstluften osv. men rastlösheten är också där liksom längtan efter den lille plutten som ligger där inne och buffar. Men njut så länge det varar och jag kommer definitivt sakna min gravida kropp och tillstånd.

Så finns det några par saker som jag ser fram emot något otroligt:

  • Sova/ligga på mage. (Om jag kommer att få sova överhuvudtaget)
  • Ge mig ut på en riktigt härlig löprunda (Om jag kommer att läka ordentligt och vågar gå ifrån den lille plutten)
  • KUNNA KNYTA SKOSNÖRENA SJÄLV UTAN ATT DRABBAS AV AKUT SYREBRIST

Oh vad jag kan drömma om detta.

Jag undrade vad appen skulle säga sedan

I måndags när graviditetsappen meddelade 100%, noll dagar kvar undrade jag vad den skulle komma med dan därpå. 101,1% +1 dag? I tisdags fick jag svar: ingenting. Bara en inbjudan om att börja om: grattis till graviditeten! Beräkna förlossningsdatum. Lagom uppmuntrande i väntans tider. Idag är +4 och ingen bebis har tittat ut ännu. Känns som det nog kommer att dröja ytterligare några dagar.

Men jag klagar då inte. Termometern ute på altanen visar i denna stund 28 grader. Lite väl tilltaget kanske men gott nog. En bok och en bulle på det. Jodå.

Underbara sommar

September har kommit. Sommaren är slut för i år. Åtminstone för den som kanske jobbar och inte har tid att njuta av det vackra sensommarvädret som fortsatt in i september. Dvs. ingen som jag. Jag njuter för fullt! Väntar och slappar och njuter – lite otåligt, men ändå.

Här kommer några bilder från denna för min del rekordlugna och fina sommar: