Om de olika kropparnas fungerande och fördelar

Jag är en sån som har älskat att vara gravid. Lyckligtvis har jag varit förskonad från de många problem som en kan få under denna tid. Jovars, illamående och trött det var jag så det räckte och blev över. Men plötsligt, poff! var allt det borta och istället framträdde en behaglig, harmonisk känsla som liksom har funnits kvar där nästan hela tiden sedan dess. En sorts enorm motståndskraft till all kroppshets och ytliga prestationskrav dök upp, sötsuget försvann, hormontopparna jämnades ut. Gudars vad skönt att inte ha mens. Det har också varit skönt att alltid få förståelse för att en inte alltid vill följa med ut, att stanna hemma på kvällen är helt OK. Ni som känner mig vet ju att jag inte är jätteförtjust i att gå ut men det har ändå varit befriande att slippa stress kring detta eller känna sig tråkig. Mycket ligger nog (förutom den uteblivna menscykeln) i att fokus flyttats från mig själv, till någon annan. Någon som jag lånat ut skydd åt, som min kollega så fint uttryckte det, och som är helt beroende av mig. Varför då bry som om allt det andra, onödiga?

Nu på sluttampen känns det inte fullt så harmoniskt. Det är helt OK att ha sovmorgon varje dag, läsa bok, gå härliga promenader i höstluften osv. men rastlösheten är också där liksom längtan efter den lille plutten som ligger där inne och buffar. Men njut så länge det varar och jag kommer definitivt sakna min gravida kropp och tillstånd.

Så finns det några par saker som jag ser fram emot något otroligt:

  • Sova/ligga på mage. (Om jag kommer att få sova överhuvudtaget)
  • Ge mig ut på en riktigt härlig löprunda (Om jag kommer att läka ordentligt och vågar gå ifrån den lille plutten)
  • KUNNA KNYTA SKOSNÖRENA SJÄLV UTAN ATT DRABBAS AV AKUT SYREBRIST

Oh vad jag kan drömma om detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *