Att vara föräldraledig är fantastiskt

Jag hade lite svårt att hitta rätt i föräldraledigheten till en början. På ett sätt var mycket naturligt. De vakna timmarna nattetid var inga problem och att bekanta sig med den nya lilla krabaten fantastiskt. Men det blev också rastlöst emellanåt och jag kände mig ofta isolerad. Självklart beror mycket på hurdan ens bebis är men jag upplever att jag har ganska mycket tid, och den ska fyllas, varje dag.

I takt med att vi har lärt känna Elton och det blivit mer rutin på mat- och sömnklockan har det känts mycket bättre. Nu vågar jag mig till och med ut på stan med självförtroende och utan större rädsla för blöjkatastrof eller att akut behöva amma någonstans, till skillnad från i början. Det hemliga receptet för att kunna vara här och nu och njuta är, med bidrag av ovan, att hitta en balans i vardagen. Klyschigt, javisst, men viktigt. En balans mellan bebisen och sig själv, sociala aktiviteter och hemmatid, rörelse och tid i soffan. När hemmasjukan slår till gäller det bara att ta sig i kragen och komma iväg. Efter några intensiva dagar blir det liksom en helt annan grej att dimpa ner där igen. Därtill behövs ett knippe med drömmar att låta tankarna segla iväg på när det blir tråkigt. Yes, hon har verkligen kommit på grejen! tänker ni säkert.

Ja, min grej i alla fall, att fortsätta jobba med. Det är långt ifrån alla dagar som känns sådär fluffigt härliga, men idag var faktiskt en sån. Jag tackar och tar emot, att vara hemma med min plutt och lägga upp dagarna som vi vill är fantastiskt.

–> Annan diskussion. Tänk att de i Kenya inte ens har möjlighet att vara hemma en femtedel så länge (arbetande kvinnor talar vi då om. Män har två veckor. Men de flesta har förstås inga alls och liknande på många andra platser också på närmare håll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *