”Vad gööör ni då?” – den spännande fortsättningen

Lite mer i DETALJ liksom. Jo, det ska jag redogöra för. Jag väljer igår som exempel, vilket i sin enkelhet var en underbar dag. (Idag har också varit bra såhär långt men den har även inkluderat väldigt mycket bajs och just nu en övertrött bebis efter rytmik och en playdate med andra bebisar.)

07:15 väcks jag av alarmet Elton som har sovit hela natten. Det här är egentligen ganska tidigt, men eftersom jag för ovanlighetens skull somnade kl 22 är det lugnt (okej, ”snoozade” liite). Vi ammar och medan E leker lite i babygymmet till tonerna av Nyhetsmorgon kokar jag kaffe samt gröt med äpple och kanel. E får smaka lite med. R rusar iväg till sina aktiviteter. Efter påklädning, lite mer lek, högläsning ur min Doris Lessing-bok (vet inte, tror det är min röst eller hur läpparna rör sig som är spännande?) och så lite mer mat somnar E igen. Nu är klockan halv elva och jag dimper ner i soffan med ett ”aaah”, men först efter att ha fixat iordning en cappuccino. Har nämligen kommit på hur en kan skumma mjölk i kaffepressen, lyxigt värre.

20140204-181207.jpgHär sitter jag ett tag. Det är något med förmiddagen som är så hoppfullt skön, men jag får inte sitta för länge för då övergår det lätt i lättja eller ångest. Idag kollar jag jobbmailen och får flera positiva nyheter, bland annat att min kontraktsförlängning är klar och att ICT-delegationen var lyckad. Drömmer lite om framtiden, plockar och diskar och så vaknar E igen. Vi kramas och äter. Efter en stund kommer R hem och vi bestämmer oss för att gå ut en sväng. Det är nämligen helt galet fint väder! Vi lastar upp E i bärselen och traskar upp på Ramberget i strålande sol, smältande snö och fågelkvitter. Lite vårkänsla och vem blir inte glad av det? Väl däruppe beundrar vi utsikten ett tag, och gör som en riktigt modern familj: tar 100 kort på oss själva.

20140204-181303.jpgNär E börjar knorra packar vi ihop och går ner igen. Väl hemma, vid 15, somnar han nästan på stört. Vi andra stoppar i oss varsin semla, ty sådana bakade jag igår, och i samband med detta bestämmer jag mig för att gå till gymmet. Men först vid fem när E fått vad han behövde. (Detta kan vara den främsta framgångsingrediensen – att då och då komma iväg själv OCH få endorfiner.) Efter en knapp timmes träning joggar jag hem, duschar och väcker E som nu sover alldeles för hårt för att vara bra klockan sju på kvällen. När R lagar middag leker vi i babygymmet igen. Sen äter vi och så är plötsligt klockan nio, läggdags. Vi gör den vanliga nattningsrutinen men just idag är Elton bara otroligt glad och inte ett dugg sömnig, troligtvis för att den sista tuppluren blev lite för lång. Klockan tio sover han i alla fall, föräldrarna får lite tid för varandra och snipp snapp snut är ännu en dag som inledningsvis saknade plan slut.

Carpe Diem skulle en också kunna säga.

20140204-182418.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *