Att ta igen det som förlorats och underhålla det som finns

Tjolahopp!
Det är söndagkväll. Lamporna släckta och liten bebis Torstensson O påväg att somna. Den här helgen har vi umgåtts med min finaste käraste bror tillika Eltons morbror (tycker fortfarande det känns speciellt att referera till alla släktingar, nära och kära med deras förhållande till E) som var på besök från Skåneland. Ordentliga middagar, långa frukostar, promenader, fika, konversationer, häng och bara vara. Och icke att förglömma en lättare utgång igår kväll, något vi bara gör vart fjärde år ungefär enligt statistiken. En olympiad mellan varje tillfälle.

20140323-220333.jpg

Under mina snart nio månader i Sverige, i Göteborg har jag insett hur mycket jag faktiskt har tappat under mina år ”i exil”, på annan ort, i andra länder. Jag tror inte riktigt att jag har förstått det tidigare. Även om de som står mig nära har funnits där hela tiden, vissa tillkommit och några gått, har det många gånger gått lång tid mellan gångerna vi hörts. Vänskapen består men nyanserna riskerar att bli färre och man gradvis bli nya människor utan att riktigt märka det. De är nog så det är i livets olika stadier och utvecklingar, men att inse det smärtar.

Se på min bror och jag, de senaste tio åren har vi lärt oss flyga själva med egna små ryggsäckar där livets erfarenheter hamnar, trots att vi kom från samma ställe. Vi känner varandra så väl men det är också mycket i våra liv som vi inte känner till; människor, platser. De små detaljerna som bygger upp det. Som upptagna personer med jobb, sidoprojekt, snurrande vardag som dessutom levs i olika världsdelar blir det liksom inte att man hörs hela tiden. Ibland blir det ofta, ibland mer sällan. Lägg där till många andra relationer att bevara och det är kanske förståeligt att det händer. Håller ni med?

Oavsett om avståndet är långt eller kort finns nog risken att livet delar på oss, men just nu är jag tacksam att jag har haft chansen att ta igen lite av det jag tappat. En promenad mitt i en stressig vecka, en lunch, en middag face to face då och då gör så mycket. Plötsligt har man hittat tillbaka.

Och jag önskar så gärna att det nästa gång inte händer igen, tror att jag har lärt mig något så att det inte behöver göra det.

3 svar på “Att ta igen det som förlorats och underhålla det som finns”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *