Förväntningar

Nu tänkte jag berätta lite om vad det egentligen är jag ska göra i Kenya. Den kanske vanligaste reaktionen jag har fått när jag har berättat att jag ska åka till Afrika är nämligen att jag ska dit och skaffa mig en kille. Och nu vill jag göra detta helt klart: det är INTE därför jag åker. Alla med? Jag ska inte heller göra en Minor Field Study eftersom jag har valt att göra detta frånkopplat skolan, och det kommer säkert gå jättebra att bo på stampat jordgolv och äta majsgröt till middag varje kväll, förutom jag inte kommer att göra det. Tror jag i alla fall. Så. Det var lite grundläggande förutsättningar för alla att ta med.

Det är lite kul att skriva det här innan jag åker. Dels eftersom jag inte riktigt vet vad som väntar, dels eftersom min uppfattning om saker och ting sannolikt kommer att ändras under resans gång, kanske redan imorgon. Men anledningen till att jag åker till Kenya är för att realisera en dröm och jag nu har fått en gyllene möjlighet att volontärarbeta i Kibera, slummen i Nairobi, där jag ska ska hjälpa den ideella organisationen Global Relations i deras projekt. Kolla gärna in hemsidan så fattar ni! Jag tror att det blir tre månader med stora äventyr, både rent fysiska men också mentalt med enorma, nya intryck att bearbeta och tid att fundera på saker man i vardagslunken vanligtvis inte funderar på samt mycket glädje. Jag tror att jag kommer utsättas för saker jag aldrig tidigare varit med om och lära mig den hårda vägen hur man hanterar dem (vilket känns jätteläskigt). Jag tror också att det kommer bli en helt otroligt jättehäftig resa!

Om 7 h går flyget. Nästa gång vi hörs är jag förhoppningsvis framme i Kenya och resan börjar på riktigt. Då hoppas jag att det mesta ger sig.  Kram på er!

En ny riktning

Nedräkningen har börjat. Om mindre än en vecka befinner jag mig, om allt går som det ska, i Nairobi. Biljetten är bokad, vaccinationen färdig, arbetsuppgifterna utsorterade och väskan snart packad. Pusselbitarna är helt enkelt på plats. Ändå känns det totalt overkligt. Som om jag har missat att göra något väldigt viktigt. Eller att jag är påväg att kasta mig ut för ett stup och inte vet om jag kommer att landa på fötter. Det känns alltså, trots vetskapen om allt spännande som väntar, väldigt läskigt. Att inte bryta sig loss från det trygga skolsystemet och göra precis som alla andra skulle vara så mycket enklare. Men ibland är det just det man behöver göra.

Samtidigt som mitt liv för tre månader byter kontinent och utseende byter environme! inriktning. Mindre miljöfokus och mer afrika. Hoppas ni vill hänga med!

Låt äventyret börja!

Okej, jag är lite uppe i varv just nu. Eller egentligen har jag väl varit det hela veckan. Koncentrationen på jobbet har helt enkelt inte varit som den borde. Orsak: snurrande tankar kring datum, flygbiljetter, visum, försäkring, vaccin, boende, utrustning som måste köpas, filmer och böcker som måste ses och läsas, platser som måste besökas, studieuppehåll som måste fixas, eventuellt resesällskap… etc etc. Allt rörande min planerade volontärresa till Kibera, Nairobi, Kenya, Afrika. Som av allt att döma blir av (peppar peppar)!!! Den tolfte i nionde till den nionde i tolfte, biljetterna bokades idag. Ni följer mig här på bloggen.

Wiiiii!

5 892 m.ö.h

Härliga söndag! Ägnar dagen åt att återhämta mig efter gårdagens strapatser i ett sommarsverige som visade sig från sin allra bästa sida samtidigt som jag planerar inför (och drömmer om) framtiden. Det börjar närma sig nu och jag tror att det blir bra.

Är det någon som är sugen på att traska hit upp med mig?:

Glöm inte bort att läsa INUG:s Tanzaniablogg heller!! Fan va de är duktiga alltså! Inspirationsfaktor hög dessutom.

Kenya?

Under en tid har jag funderat på att ta höstterminen off. Totalt har jag ett år kvar i skolan och det känns helt enkelt som ett gyllene läge att förverkliga en dröm. Min idé har varit att arbeta som volontär på ett mikrofinansprojekt i Kibera, Nairobi, Kenya. I andra ord att hjälpa lokalbefolkning att hitta idéer till inkomstbringande verksamheter och möjliggöra uppstart av dessa genom lån av mindre summor pengar. Och igår blev det klart att om jag vill åka så kan jag göra det! Tyvärr ser banken ut att ha en ganska liten kassa varför det förmodligen inte är så meningsfullt för mig att arbeta med detta i tre månader. MEN, mycket annat intressant finns att göra; en del som främst vi i västvärlden ser behov av men också en del som det faktiskt efterfrågas assistans till. Till exempel utbildning i hållbar utveckling och rådgivning i hur verksamheter kan skötas på ett mer hållbart sätt! Åh vad spännande!!! Men vågar jag verkligen detta? 🙂