Nya tag

Woop  woop! Tillbaka på bloggen. Jag har varit sugen ett tag men pga. tekniska problem har det inte blivit något. Tackar min tekniske bror för hjälpen att få igång det igen och tar nya tag här! Något ska en ju göra när det är sjukstuga hemma. Stackars lillen har fått amöba. Det är en ynklig snart 2-åring som ligger på soffan och sover nu i eftermiddag, men jag måste säga att förbättring har skett sen igår då diagnosen äntligen ställdes. Idag har han nästan ätit ordentligt, skrattat och busat lite. Men det gör ont i hjärtat att se honom ha ont 🙁

Själv är jag förkyld. Det slår aldrig fel. Alltid alltid när jag sovit för lite blir jag förkyld. Den här gången efter en stressig vecka med lite sömn pga. vaknätter med febrigt barn följt av morgonflyg i ottan till Addis Ababa i torsdags och två fullspäckade mötesdagar. Men efter den här veckan som har rusat fram känns det faktiskt lite skönt att bara ta det lugnt hemma i soffan med te och TV. Hinna landa och faktiskt vara tillsammans fastän omständigheterna inte är så roliga.

Nairobi life börjar arta sig

Hallå i stugan!!! Har förstått att det är värmebölja i Sverige. Här är det ”vinter”. Åååh så kallt det är tycker kenyanerna och pälsar på sig. Jag förstår det till viss del. Är en van vid sol och 25 grader under merparten av året är 5, 10 grader lägre temperatur och grå himmel en stor skillnad. Inomhus blir det också kallt om nätterna och morgnarna. Men för min del tycker jag mest att det är skönt att sova svalt och att inte bli genomsvett så fort en går utanför dörren, även om jag nu spenderar större delen av dagarna på kontoret. Att se bilder från segelturer på havet och häng på västkustsklippor känns smått exotiskt dock. Svårt att ta in, och kanske försöker jag att inte tänka så mycket på det heller. Det är ju nåt alldeles speciellt med svensk sommar.

Överlag är det helt OK att vara tillbaka på jobbet. Jag gillar mina kollegor och väl hemma uppskattar jag verkligen tiden. Under den sista tiden av mammaledigheten var jag faktiskt ganska trött och frustrerad på hemmalivet. Nu är det så himla mysigt att komma hem och ge E full uppmärksamhet tills det är läggdags. Roligast just nu är att leka med boll, sparka, kasta, jaga den. Skulle vilja hävda att vi har en riktigt talangfull liten gosse, men kanske att föräldraskapet gör en blind…

20140726-180430-65070279.jpg

20140726-180428-65068728.jpg

Det är dessutom skönt att komma hem till en lägenhet som börjar likna ett hem. Åtminstone något sånär 🙂 En del möbler saknas och inget på väggarna har vi men en soffgrupp att sjunka ner i och gästsäng som väntar på gäster att sova i den!! Jag har storstilade odlingsplaner på balkongen också, men vi får väl se hur det går med det. Ett avokadoträd som snart ska skördas har vi utanför fönstret i alla fall!

Idag är det lördag och vi njuter av helgen. Var på barnvagnsjogg/promenad i grannskapet och ner till Arboretum (park) för att titta på apor. Sedan en hemgjord mango-banansmoothie. Vad som händer härnäst dock oklart. Vi tar det pole pole som sig bör här.

Ha det fint mina vänner. Njut av ☀️så hörs vi.

Pause off play on, det nya livet

Dagen kom. Då vi sa hejdå till Sverige för denna gången och begav oss till Kenya. Alla kläder och prylar nerpackade i fyra resväskor, och jobbiga avsked. Eller Vi ses om ett tag! Nu är vi här, tillbaka i Nairobi, och efter fyra dagar känns det som pusselbitarna börjar falla på plats. Just nu sitter jag på balkongen i vår gamla lägenhet på Arcadia Valley, like in the good old days. Elton somnade oväntat tidigt och jag fick en liten bonusstund att bara ta det lugnt, innan jag själv blivit alltför trött. Hur luktar Afrika, eller ja, Kenya? Det vet jag när jag sitter här. Fylligt och varmt, kanske med inslag av rök. Och himlen, den är mörk och stjärnorna så nära. Aaah. Det känns OK nu.

Så vad har vi då gjort under dessa dagar? Jo. Vi ska ju bosätta oss här nu, i alla fall för ett tag. Då kan det vara bra att ha en bostad, till exempel. Något som det visserligen inte råder brist på här. Men att hitta det man vill ha till rätt pris är inte helt enkelt. Svaret på frågan är alltså att vi har letat lägenhet. Som duracellkaniner. Outtröttligt, så mycket som ljuset och Elton har tillåtit. I måndags åkte vi med en agent runt till olika ställen. I tisdags knackade vi dörr. Kuna nyumba hapa? Ibland fick vi svaret att ja det finns, ibland nej eller kom tillbaka nästa vecka. Och alltid var det något. För stort, för dyrt, möblerat (fult), fin lägenhet men fult utanför. Jag var stressad och ledsen att vi inte kan ha kvar vår gamla lägenhet, kändes som att det inte skulle finnas något för oss. (Två dagar hade gått, otålig ja..) Men så igår, det allra sista innan det var påväg att bli mörkt, kom vi in på en jättefin, liten gård med lekplats och plaskpool för Elton. Äntligen, tänkte jag, utan att ens ha sett lägenheten. Jag blev inte besviken. Den kanske inte får full pott men totalpoängen är tillräcklig. Jippi! Så idag har vi förhandlat och ordnat så att den ska bli våran. Kontrakt imorgon. Sen möbler, internet.

I eftermiddag slappnade jag av. Gick ner i trädgården här och botaniserade med Elton. Åt glass. Nu kan vi börja.

Overload

Jäklar vad mycket det har varit det senaste. Det har varit allehanda papper som ska hanteras och skickas in, vaccinationer som ska tas, saker som ska inhandlas och rätas ut, en lägenhet som ska tömmas och städas och bohaget i den flyttas, och man ba hallå vad är det med all denna disk som hela tiden ska diskas? Så förstås har det varit allt kul där jag försökt hinna träffa alla vänner så mycket som det bara går. Och liten Elton. Som är överallt hela tiden och vaken en del på natten igen. Eftersom han, vår älskade lille plutt, ser till att all tid redan är sysselsatt blir det liksom att bolla allting samtidigt och göra det som inte hinns med på första bästa lugna stund när han har somnat, fastän att vi är två normalt och till och med fyra nu som hjälps åt! Min energinivå har fullkomligt dränerats och jag har knappt tagit mig utanför huset de senaste dagarna, men äntligen ÄNTLIGEN fick jag sova ut idag. Det kändes som att jag kunnat ligga kvar där hela dagen. Kanske en annan gång!

Nu är vi i alla fall på plats på vårt tillfälliga boende fram till midsommar tillsammans med alla väskor och lådor som på ett eller annat sätt ska ta
sig vidare till Kenya. Här doftar syrenen, blommar lupinerna på dignande blomsterängar, betar kossorna och surrar insekterna. Så himla fint och helt sommarunderbart. Nu ska jag se till att njuta av det också!

20140603-152220-55340686.jpg

Tack för omtanken, damen

På (den varma) bussen från IKEA i tisdags. Elton halvsitter i sin vagn med filt över sig och har rivit av sig mössan. Jag sitter på ett säte några steg bakåt och En dam i låt oss säga 70-årsåldern kommer på.
Det var inte mycket kläder den pojken har på sig hör jag henne säga till sin väninna. Sekunden senare spänner hon strängt ögonen i en kvinna med utländskt utseende som sitter med barnvagn bredvid Elton.
Det är min son säger jag. Hon hoppar till lite och tar sig för munnen. Hoppsan!
han är varm, jag vet vad jag gör
Kvinnan går och sätter sig men jag hör henne muttra I wonder, I wonder. och senare när vi båda gått av på samma hållplats säger hon till sin väninna igen jag har faktiskt två barn och tvååå barnbarn.

Så. Vad är nu grejen med att anmärka på andras föräldraskap liksom out of the blue ute på stan och vad är det som är så provocerande när någon gör det? Varför kände jag mig tvungen att försvara mig?

Det är förstås positivt att samhället vill våra barn deras bästa. Det finns definitivt situationer när andra vuxna människors ingripande är viktigt. Men jag tänker att det oftast är via förskolan, skolan, BVC eller kanske när en förälder är frånvarande. För det är skillnad på vilja väl och att läxa upp, tycker jag. De flesta föräldrar försöker göra sitt allra bästa för sina barn och då biter det när en fritt främmande människa kommer och säger hörrdududu jag vet faktiskt bäst och nu gör du fel! Tips och erfarenheter kan vara intressant att höra om, men det är inte självskrivet att man vet vad som är bäst för främmande barn just för att man har tagit hand om sina egna.

Hur som helst lärde jag mig något. Jag måste inte försvara mig och jag vet vad jag ska säga nästa gång det händer.
Tack för omtanken.

Stockholm får fullt pott trots vädret och nu äter vi glass

Hello hej bloggreaders!

Nu är vi åter i Götelaborg men räknar ner inför flytten som går den sista maj (ut på västgöta-landet då så inte utomlands riktigt än). Vi hade en toppenlånghelg i huvudstaden och jag känner mig fortfarande stärkt efter den! De intensiva dagarna liksom fyllde på depåerna för socialiserande och vuxenprat för ett tag. Här hemma kan det ibland bli lite ensamt om dagarna och framför allt är det stort fokus på barnet, som ju ännu inte uppskattar de samtalsämnen som man kan ha goda vänner emellan. Tack för fina dagar!

Triss i bebisar och nyfikna katter, lite av det vi var med om i Stockholm.

För er som undrar vad som kommer hända nu kan jag berätta att jag ska äta en glass eftersom vi köpte ett så sjukt billigt paket med Magnum igår och så ska jag skicka in papper om körkortsförnyelse. Lill-putte sover. Jag har redan hunnit tvätta och gå på en undersökning av lättare cellförändringar i livmodern (obs inget farligt men ladies, ni går väl på era cellprovskontroller!!?). Kanske blir en promenad också och ytterligare lite fixande inför flytt. Allt beror på den lille som nu tar sig framåt snabbare än blixten och gärna välter ner krukor, drar i sladdar och annat lämpligt, dvs. fullt upp för föräldrarna.

Hoppas ni har en härlig onsdag!

xoxo

E och J out and about i Stockholm

Jag har ju sett i bloggstatistiken att jag har några läsare i Stockholm. Goda nyheter: Nu är vi oss er!

Undertecknad och undertecknads bebis åkte SJ Snabbtåg i ottan och stannar till på måndag. Vi har hunnit med lunch med en kär vän och har ytterligare fem vänner plus en bebis och två katter framför oss att kramas med. Vad kul det ska bli! Resan gick finfint eftersom E plockade fram sin Little Prince Charming-sida och flörtade sig igenom den. Svettigt för mig dock eftersom han också skulle pilla och klänga på allt, gärna vår grannes grejer. Men först sov han en liten stund.

20140509-144630.jpg

Dålig grej var dock att vi åkte ifrån den strålande solen i Göteborg imorse och möttes av regn i Stockholm. Men inget konstigt med det kanske, Sveriges framsida som Gbg är 🙂

Att vara mamma – den ultimata kvinnorollen

Det är många mammor hemma här i min stadsdel. (Många pappor också för den delen, särskilt nu när solen börjar titta fram. Men än så länge har jag inte träffat så många av dem eftersom pappor ju oftare är hemma när barnet har blivit lite äldre.) Vi är mammor. Vi tar hand om våra bebisar och vi träffas ibland i olika sammanhang för barn. Öppna förskolan, kyrkan, biblioteket. Där kretsar allt kring barnen. Vad heter hen? Hur gammal är hen? Pratar om barnens framsteg, utbyter råd och erfarenheter kring mat, sömn och annat. Våra egna namn, yrken och bakgrund är ointressant eller kommer först senare, kanske med några få mammor som träffats flera gånger. Nej, i dessa sammanhang är vi först och främst mammor med våra barn i första rummet. Den ultimata kvinnorollen. Omhändertagande, kärleksfulla.

Jag vill inte säga att vi är reducerade till mammarollen, men där är jag Eltons mamma, i periferin, inte Julia. Och omedvetet ser jag också så på de andra mammorna – som om det hör ihop att vara mamma kategoriserar jag dem som traditionella kvinnor i lågstatusyrken, inga karriärister. Blir liksom lite förvånad när vi i själva verket är läkare, ingenjörer, jurister, revisorer, banktjänstemän. Sjuksköterskor och förskolelärare också.

Är det jag som är fördomsfull? Såklart, men om till och med jag, som är en av dem, har fördomar, hur ser då samhället på oss?

Fastän många av oss är rätt så jämställdhetsmedvetna och vill skydda våra barn från samhällets krav och normer är det som att man trillar dit själv ändå. I kvinnofacket. Blir automatiskt den som har mest koll och kontroll över hemmet. Funderar på att gå ner i arbetstid, prioriterar familjen, tar ansvar. Inte att det är något dåligt att vara mamma, hemma och omhändertagande, tvärtom, men status är det inte.

Vad jag menar är att det krävs mycket för att själv ändra gamla mönster och bryta sig loss, för samhället hjälper inte till. Jag vill ju vara en bra mamma och vad en bra mamma är är på något sätt inpräntat i oss efter generationer.

Härlig helg men ingen sovmorgon i sikte

Fastän jag är ledig mest hela tiden är det speciellt med helg. Jag gillar att framkalla helgkänslan; annan frukost, att få vara lite lat, tid tillsammans, nåt sött och gott på kvällen och så vidare. Den här helgen är det bara Elton och jag som hänger eftersom R är på vift i Östergötland. Det är hektiskt och lite kaos kan jag lova men helgkänslan är ändå där.

I förmiddags tajmade jag lillens tupplur med en löptur längs Norra Älvstranden och runt Eriksberg. Det blev inga bilder eftersom att jag ju sprang men jag kan tala om att det var sommarkänsla med nästan stilla och glittrande vatten och underbara dofter. Nyutslagna löv, maskros och magnolia. Nu sover han igen och jag får passa på att pusta ut. Började städa och diska och plocka men det får vara. Måste ladda lite batteri. Det negativa nuförtiden är ju att helgen sällan får någon sovmorgon. Ni vet, vi jobbar inte så.

Senare ska jag äta hemgjord chokladpudding med vispgrädde, och Elton? Han kanske får ett par majskrokar. Det är ju lördag 🙂