Glad påsk!

Woopidop! Nu har vi åkt för påskfirande på sydligare breddgrader (Skåne). Kanske även blir en tur till utlandet (Helsingör). Det regnade lite igår men jag tror ändå på en helg med betyg ☀️☀️☀️☀️☀️

20140418-100609.jpg

Vi är ju trots allt här:

20140418-131144.jpg
Glad påsk på er!

Lite opepp och ett boktips

Hej finisar!
Senaste inlägget var i lördags. Nu är det fredag. Inget varannandagsbloggande precis men ni har nog vant er vid det här laget. Jag är inne i en liten svacka. Väldigt trött, opepp och många tankar i huvudet. Och så känns det som om jag har fått en förkylning på ögonen, typ, och pallar knappt titta på en skärm. Konstigt. Men det ska nog vända det också!

Så länge kan jag tipsa om en bok jag precis har läst ut: Innan floden tar oss av Helena Thorfinn.

Om Bangladesh. Mötet mellan fattiga och rika världar. Diplomatkvarteren och slummen, textilarbetare. Kulturkrockar. Bistånd och korruption. De ständiga frågorna som kommer när man jobbar i en internationell miljö där klyftan mellan de som har och de som inte har är enorm. Och hur man då rättfärdigar sitt eget handlande och hur man ibland slår bort blicken. Att det som är rätt inte alltid är rätt och det som är fel inte alltid är fel. Rekommenderas!

Hade lika gärna kunnat vara i Kenya och mitt eget liv där. Ett inlägg på det temat kommer så småningom.

Nu ska jag försöka ta mig utomhus. Solen har ju äntligen spruckit igenom igen och här håller det inte att ligga och uggla!

Ett blogginlägg med jättemånga utropstecken för nu är våren här och jag är jätteglad

Våren är här!

Det var några år sedan jag bodde i Sverige under vinterhalvåret och jag hade nästan glömt bort känslan. Känslan när mörkret övergår i ljus, knopparna börjar spira och blommorna spricka upp på marken. Och solen värma i ansiktet! Det känns verkligen som att vi klarade det, vi tog oss igenom till andra sidan, även om jag som föräldraledig har kunnat utnyttja dagarnas få soliga timmar och inte lidit nämnvärt av mörkret.

Men hoppfullheten som kommer nu, vilken känsla! Eufori! Allt ligger framför oss! Yippiyey!

Årets mest säkra vårtecken för mig är orienteringstävlingarna. Barmark innan vegetationen börjat växa sig hög, ibland små snöfläckar här och var i skuggiga områden, fågelkvitter och den friska friska doften av en skog som börjat väckas till liv igen. Mmmm. I lördags gjorde jag comeback igen (jag gör comeback ca en gång varannat år) och det var så kul! Nu ska det springas mera.

20140331-105006.jpg

På sätt och vis känns det som jag är på besök i mitt gamla liv. Jag säger besök eftersom jag ju vet att vi ska flytta igen. Eller så har jag bara hittat tillbaka till sånt som var viktigt och vanligt i mitt liv för några år sedan. Tycker jag om det? Ja! Kommer jag sakna det? Ja! Ska jag njuta till fullo medan jag kan? Ja!!!

Heja heja våren du är bäst!

Morgonstund har guld i mund

Jag älskar lugna morgnar med tid att äta frukost långsamt, dricka kaffe och gärna läsa tidningen. På helgen älskar jag det ännu mer och när solen skiner från klarblå himmel, ja då älskar jag det mest av allt! Idag vaknade vi vid åtta, av en babblande och jollrande bebis ti ti da da da och jag upptäckte förvånat att solljus sipprade in genom persiennerna. Det var ju världens busväder inatt! Så för att ”fira” blev det en riktig lyxig helgfrukost med hallonsmoothie, amerikanska pannkakor och god ostfralla. Nom. Ja och som om det inte var nog med det traskade Elton och jag upp på berget där jag hittade lite lä och parkerade oss ett slag. Läste några sidor ur Innan floden tar oss av Helen Thorfinn som jag än så länge känner mig så träffad av, innan min lille plutt vaknade och vi traskade hem igen.

Nu har dock morgonglorian försvunnit lite. E har börjat med något sorts skrik som inte alls är behagligt att lyssna på iiiiiiiiiiii och några vidare planer finns inte än. Men starten den klagar jag inte på!

Say no to fika! Nej…

Det har blivit mycket fikatid för mammalediga Julia. Till och med så pass mycket att kroppen nästan är inställd med väckarklocka omkring 15:30-tiden. Fika time! Och fika innebär då oftast inte morotsstavar eller keso. Så för att visa för mig själv hur oberoende jag egentligen är av fika blev det bestämt att denna veckan är en nyttig vecka. Våga vägra fika! Äntligen!

Enda problemet: Det var fettisdagen igår!!! De bjöd på semlor efter babyrytmiken. Och i söndags bakade jag en otroligt smarrig morotskaka eftersom vi hade gäster (en gäst). En väldigt stor bit blev kvar.

Dåligt val av vecka!

Energin är påfylld inför nya veckan

Ny vecka! Samma goda humör! Idag kör vi storstädning och -handling. Behövs kan jag tala om. Klämmer en ihop tre personer i en etta blir det både smutsigt och tomt i kylskåpet rekordsnabbt. Bryter av fint mot helgen som spenderades söderut hos gamlafarmor och -farfar. Så himla mysigt. Godaste maten, massa fika, promenad & löptur och så lite OS på TV förstås. Och alltså, min lilla bebis sov tolv (12) timmar varje natt och ändå låg jag en hel del på soffan och gäspade. Zzzzz. Men vilken härlig helg!

20140210-131101.jpg Vi hade hjälp att putta vagnen. Tyckte Elton var bra.

20140210-132435.jpgAllt ska in i munnen nuförtiden.

”Vad gööör ni då?” – den spännande fortsättningen

Lite mer i DETALJ liksom. Jo, det ska jag redogöra för. Jag väljer igår som exempel, vilket i sin enkelhet var en underbar dag. (Idag har också varit bra såhär långt men den har även inkluderat väldigt mycket bajs och just nu en övertrött bebis efter rytmik och en playdate med andra bebisar.)

07:15 väcks jag av alarmet Elton som har sovit hela natten. Det här är egentligen ganska tidigt, men eftersom jag för ovanlighetens skull somnade kl 22 är det lugnt (okej, ”snoozade” liite). Vi ammar och medan E leker lite i babygymmet till tonerna av Nyhetsmorgon kokar jag kaffe samt gröt med äpple och kanel. E får smaka lite med. R rusar iväg till sina aktiviteter. Efter påklädning, lite mer lek, högläsning ur min Doris Lessing-bok (vet inte, tror det är min röst eller hur läpparna rör sig som är spännande?) och så lite mer mat somnar E igen. Nu är klockan halv elva och jag dimper ner i soffan med ett ”aaah”, men först efter att ha fixat iordning en cappuccino. Har nämligen kommit på hur en kan skumma mjölk i kaffepressen, lyxigt värre.

20140204-181207.jpgHär sitter jag ett tag. Det är något med förmiddagen som är så hoppfullt skön, men jag får inte sitta för länge för då övergår det lätt i lättja eller ångest. Idag kollar jag jobbmailen och får flera positiva nyheter, bland annat att min kontraktsförlängning är klar och att ICT-delegationen var lyckad. Drömmer lite om framtiden, plockar och diskar och så vaknar E igen. Vi kramas och äter. Efter en stund kommer R hem och vi bestämmer oss för att gå ut en sväng. Det är nämligen helt galet fint väder! Vi lastar upp E i bärselen och traskar upp på Ramberget i strålande sol, smältande snö och fågelkvitter. Lite vårkänsla och vem blir inte glad av det? Väl däruppe beundrar vi utsikten ett tag, och gör som en riktigt modern familj: tar 100 kort på oss själva.

20140204-181303.jpgNär E börjar knorra packar vi ihop och går ner igen. Väl hemma, vid 15, somnar han nästan på stört. Vi andra stoppar i oss varsin semla, ty sådana bakade jag igår, och i samband med detta bestämmer jag mig för att gå till gymmet. Men först vid fem när E fått vad han behövde. (Detta kan vara den främsta framgångsingrediensen – att då och då komma iväg själv OCH få endorfiner.) Efter en knapp timmes träning joggar jag hem, duschar och väcker E som nu sover alldeles för hårt för att vara bra klockan sju på kvällen. När R lagar middag leker vi i babygymmet igen. Sen äter vi och så är plötsligt klockan nio, läggdags. Vi gör den vanliga nattningsrutinen men just idag är Elton bara otroligt glad och inte ett dugg sömnig, troligtvis för att den sista tuppluren blev lite för lång. Klockan tio sover han i alla fall, föräldrarna får lite tid för varandra och snipp snapp snut är ännu en dag som inledningsvis saknade plan slut.

Carpe Diem skulle en också kunna säga.

20140204-182418.jpg

Att vara föräldraledig är fantastiskt

Jag hade lite svårt att hitta rätt i föräldraledigheten till en början. På ett sätt var mycket naturligt. De vakna timmarna nattetid var inga problem och att bekanta sig med den nya lilla krabaten fantastiskt. Men det blev också rastlöst emellanåt och jag kände mig ofta isolerad. Självklart beror mycket på hurdan ens bebis är men jag upplever att jag har ganska mycket tid, och den ska fyllas, varje dag.

I takt med att vi har lärt känna Elton och det blivit mer rutin på mat- och sömnklockan har det känts mycket bättre. Nu vågar jag mig till och med ut på stan med självförtroende och utan större rädsla för blöjkatastrof eller att akut behöva amma någonstans, till skillnad från i början. Det hemliga receptet för att kunna vara här och nu och njuta är, med bidrag av ovan, att hitta en balans i vardagen. Klyschigt, javisst, men viktigt. En balans mellan bebisen och sig själv, sociala aktiviteter och hemmatid, rörelse och tid i soffan. När hemmasjukan slår till gäller det bara att ta sig i kragen och komma iväg. Efter några intensiva dagar blir det liksom en helt annan grej att dimpa ner där igen. Därtill behövs ett knippe med drömmar att låta tankarna segla iväg på när det blir tråkigt. Yes, hon har verkligen kommit på grejen! tänker ni säkert.

Ja, min grej i alla fall, att fortsätta jobba med. Det är långt ifrån alla dagar som känns sådär fluffigt härliga, men idag var faktiskt en sån. Jag tackar och tar emot, att vara hemma med min plutt och lägga upp dagarna som vi vill är fantastiskt.

–> Annan diskussion. Tänk att de i Kenya inte ens har möjlighet att vara hemma en femtedel så länge (arbetande kvinnor talar vi då om. Män har två veckor. Men de flesta har förstås inga alls och liknande på många andra platser också på närmare håll.