Sverige finns i världen och världen finns i Sverige.

Det är allvar nu. Det går inte längre att låtsas som att de främlingsfientliga vindarna inte blåser. Rasismen har blivit allt mer rumsren och närvarande. Som om vi levde i ett historielöst samhälle lär vi oss inte av det som varit. Men äntligen känns det också som att motkrafterna är starka. Vi vänder rasismen ryggen. Vi röstar för feminism och humanism. Vi hälsar nya svenskar välkomna. Vi visar värme och kärlek och står upp för allas lika rätt och värde i de svåra stunderna. Det som händer är obehagligt och jag känner mig så liten och hjälplös, men ljuset finns där också.

Ikväll lyssnade jag på Jan Eliassons nationaldagstal. Det berörde mig och jag hoppas innerligt att vi var många som lyssnade. Med kopplingar till historien och till samtiden förklarade han att vi inte kan ta fred och demokrati för givet, att vi alla har ett gemensamt ansvar att upprätthålla den. Och att Sverige finns i världen, världen finns i Sverige. Det som är bra för världen är bra för Sverige, och vice versa. Enkla, viktiga och till synes självklara ord, men att vi inser det är långt ifrån alltid självklart.

En länk till talet finns här.

Vad krävs för att du skulle välja det bättre alternativet?

Jag har alltid varit för miljövänliga transporter, såklart. Hellre ta sig fram med cykel, tåg eller buss (för att inte tala om de hederliga apostlahästarna) än med bil, särskilt för de kortare sträckorna vid pendling och inom tätorter. Jag är för trängselskatt och har nog alltid gillat idén om bilfria städer dit man kan ta sig med snabbtåg efter att ha parkerat i utkanten. Det är ju enkelt för mig att säga, som inte har en bil – absolut. Men från en samhällsperspektiv ser jag mest fördelar. Förutom miljöaspekterna inbjuder det ju både till mer motion och en chans till avkoppling i samband med resan. Samtidigt förstår jag de som försöker få ihop vardagspusslet eller att det inte alltid funkar att åka kollektivt. Och för min egen del tycker jag det verkar lite farligt att cykla i Göteborg med alla korsningar och övergångsställen (för att inte tala om i Nairobi, där jag verkligen önskar att jag kunde svischa förbi de förfärliga bilköerna på cykel). Med det sagt, hur trafiken och infrastrukturen ser ut spelar väldigt stor roll, för trots alla fördelar tänker de flesta i slutändan på sin egen situation. Tänk då om det kunde vara riktigt inbjudande att välja det bättre alternativet?

Som i Hamburg här, där det storsatsas på att ta bort bilarna. Visionen är att det om något decennium ska gå att cykla från norra till södra delen av staden utan att behöva korsa en bilväg!

Nyårsmålslistan, avstämning 1

Jag kan meddela att en punkt på nyårsmålslistan är avklarad (för denna gång): boka och gå på massage! Så himla mycket behövde min rygg och mina stackars axlar det. Yes!

En annan punkt var det där med litteratur.

20140123-171755.jpgSnälla kompisar kom med bra böcker på födelsedagen och jag känner mig riktigt taggad att sätta tänderna i dessa. Utmaningen nu är bara att få tiden att räcka till. Jag hinner ju bara ett visst antal egna saker per dag, särskilt som Elton börjar vara vaken längre tid om dagarna nu. Boken längst ner i högen är till exempel omlånad från biblioteket tre gånger redan, 76 sidor avverkade. Men det finns också sysslor att skära ner på. Delmål 1: inte behöva låna om boken igen!

To be continued

Nu fortsätter vi med 2014

Det är liksom bara att haka på när 2014 rullar iväg. Det är ju ingen nyhet att tiden springer iväg så det är så att säga bäst att sätta agendan själv.

Health, wealth & happiness var det någon som sa. Dessa devis sammanfattar helt klart årets nyårsmål/planer (liksom alla andra år). Ett urval av det jag skrivit ner kommer här och för att summera tänkte jag försöka styra upp tillvaron lite bättre i år. Lite tryggare, lite mindre stress, lite roligare! Ta några kliv uppåt på karriärstegen, några fler vuxenpoäng. 28 känns för övrigt som en fin ålder!

– var en närvarande, påhittig och kärleksfull mamma (men försök att skippa det dåliga samvetet, finns redan tendenser till det)
– relaterat till ovan: byt ut slötid på telefonen med kvalitetstid med Elton, och mer intellektuella sysslor
– utnyttja mammaledigheten till att fördjupa mig och läsa på om intressanta och relevanta områden –> bli lite vassare helt enkelt
– förbättra swahilin och damma av franskan (känns dock lite som önsketänkande att detta ska hinnas med)
– boka en weekend med R i vår till ställe vi ej varit tidigare
– bli stark och mer alert genom ett gympass och två löppass i veckan eller motsvarande
– fortsätt med att gå en promenad varje dag
– get your ass out there och boka massage! Viktigt!
– ät mindre gluten och mer grönsaker i olika former
– lär mig baka bröd (trots ovan)
– hör av mig mer!
– skaffa långsiktigt boende i minst ett land och sätt upp en femårsplan
– hetsa upp mig mindre om livets orättvisor och gör mer för dem istället

Yes då har vi satt ramarna. Bara att sätta igång 🙂

Dags att bli vegan

Det här var ju från början en miljöblogg men allt eftersom jag har rest och börjat jobba och upptäckt nytt har den mer kommit att handla mig och mina upplevelser, fast såklart också om sådant som ligger mig nära om hjärtat ibland. Nu är vi inne i en ny livsfas (med mer tid att blogga?) som kommer att beröras, tillsammans med annat i livet, musik, betraktelser och resor, feminism, Afrika, socialt entreprenörskap – och hållbarhet då och då.

Som idag: se Livsmedelsverkets nya kostriktlinjer. Att äta mindre kött har betonats tidigare, men nu lyfts även ost, ägg och mjölk upp. Vår planet kräver att vi även äter mindre av detta.

All matproduktion är beroende av naturen och mycket av produktionen har en negativ inverkan på den. Det vet vi ju och jag tror de allra flesta vet om att köttproduktion har en extremt stor påverkan. Ändå är det så få som tar det till sig och vi äter allt mer, mycket mer än vi behöver. Vi väljer att äta LCHF eller Atkins för det är det som funkar för midjan, och visst plånboken har en talan också och är det inte så att det är mycket godare med kött? Mat kanske till och med inte är mat om det inte har kött i?
Vi vill helt enkelt inte ändra på oss

Kommer vi att lyssna på de nya rönen då?

Kanske finns det de som inser att det är allvar och så smått börjar skära ner på något? Andra blir stressade över att inget duger. Men några veganer det kommer vi inte bli, det står klart. Med största sannolikhet förblir det som det varit.

Slutklagat av mig (inlägget kryddat med en gnutta ironi, hoppas jag är förstått) och här kommer ett tips för den som vill starta någonstans: inför vegetarisk måndag.

Peace

Ruby cup – en fantastisk innovation i ny kontext

En vanlig anledning att flickor i fattiga områden i Kenya – och på andra platser i världen – inte går till skolan är brist på menskydd. Dyra produkter, ofta tillsammans med tabu kring menstruation, gör att flickorna stannar hemma en vecka i månaden eller använder vad som helst som är tillgängligt – trasor, bark, skumgummi… när det blöder. För att göra något åt detta och ge alla kvinnor och flickor tillgång till mensskydd kom Ruby Cup till.

Ruby Cup tillverkar menskoppar. Ingen ny innovation men i en ny miljö då de tidigare främst sålts dyrt i västvärlden. Nu har Ruby Cup tagit menskoppen längre, till utvecklingsländer med start i Kenya, där de bedriver ett arbete som jag är helt otroligt imponerad av. Genom partnerskap med kvinnogrupper och lokala entreprenörer säljer man menskoppen för ett möjligt pris. Sedan behöver inte flickan som fått en Ruby Cup kämpa för att köpa menskydd på upp till 10 år, inget avfall bildas under tiden och vaginan hålls hälsosam eftersom inga tamponger suger upp och tar med sig all nyttig vätska i den.  Till detta jobbar Ruby Cup med att minska stigman och tabun kring mens och utbilda kvinnor i sin hälsa. Fantastiskt!

Så.. gå gärna in på denna sida: www.ruby-cup.com och läs mer, kanske köp en menskopp för eget bruk eller donera en summa som kommer bidra till att ännu fler flickor fullföljer skolan och lär sig sitt rätta värde. Just nu har de också ett julerbjudande: buy one donate one for free!

Keep up the good work and continue inspiring others to do the same!

Varför känns det som jag har hört det här förut?

Visst finns det hopp för jordens klimat. Så skriver Karin Bojs i den här vetenskapskrönikan på dn.se. Klimatet fortsätter att påverkas, troligtvis kommer vi inte att klara att hejda temparaturökningen vid två grader det här seklet. Ändå skrivs det inga heta rubriker längre.

Sedan skriver hon: Jag förstår mycket väl att en del människor deppar ihop när de ser denna utveckling. Men personligen tycker jag det är bättre och mer konstruktivt att se till möjligheter.

Så tycker ju jag också. Men vad tusan, har inte vi pratat om det här så många gånger förut? Att det är så mycket bättre med miljövänliga lösningar? Varför glömmer vi då bara bort och fortsätter med våra liv som vanligt? Möjligtivis ändrar vi någon liten detalj här eller där eller köper en plattare TV, bränslesnålare bil.

Eller räcker det? Räcker det att vi väntar på att något större ska komma och rädda oss? Det kanske bara är jag som överreagerar? Det vore ju oerhört bekvämt i alla fall när väldigt få faktiskt är beredda att kompromissa bort bitar av den personliga komforten för att rädda vår planet!

Vänner, vill ni vara med och ge hopp till ungdomar från Kibera?

Låt mig göra lite reklam igen för Global Relations skolprojekt. Just nu byggs en internatskola i Ngong ett par mil utanför Nairobi som ska ge ungdomar, som annars inte hade haft råd att gå i gymnasiet, nyckeln till en ljus framtid utan kriminalitet, droger och tonårsgraviditeter; utbildning. Nästa fas i konstruktionen är en toalettbyggnad med ett avloppssreningssystem som ska producera biogas att använda till matlagning. Det är en sjukt smart lösning och ett sant kretslopp som sparar pengar och miljö. Dan-Eric Archer som cyklandes (!) har tagit sig till Kenya (nästan hela vägen i alla fall) är nu på plats för att sätta igång detta, men det fattas tyvärr fortfarande pengar. Känner du att det skulle vara meningsfullt att stötta projektet med en summa, stor eller liten, är det mer än uppskattat! Jag kan garantera att det är bland det mest direkta bistånd man kan ge, med minimala administrativa kostnader. Och Kiberas underbara ungdomar förtjänar verkligen en bättre framtid. Se klippet nedan eller läs mer på länkarna som följer:

Eller följ denna lathund för att stötta projektet: Bg 5432-2151. Ange ”Skola” i meddelandefältet. Tack.