Ruby cup – en fantastisk innovation i ny kontext

En vanlig anledning att flickor i fattiga områden i Kenya – och på andra platser i världen – inte går till skolan är brist på menskydd. Dyra produkter, ofta tillsammans med tabu kring menstruation, gör att flickorna stannar hemma en vecka i månaden eller använder vad som helst som är tillgängligt – trasor, bark, skumgummi… när det blöder. För att göra något åt detta och ge alla kvinnor och flickor tillgång till mensskydd kom Ruby Cup till.

Ruby Cup tillverkar menskoppar. Ingen ny innovation men i en ny miljö då de tidigare främst sålts dyrt i västvärlden. Nu har Ruby Cup tagit menskoppen längre, till utvecklingsländer med start i Kenya, där de bedriver ett arbete som jag är helt otroligt imponerad av. Genom partnerskap med kvinnogrupper och lokala entreprenörer säljer man menskoppen för ett möjligt pris. Sedan behöver inte flickan som fått en Ruby Cup kämpa för att köpa menskydd på upp till 10 år, inget avfall bildas under tiden och vaginan hålls hälsosam eftersom inga tamponger suger upp och tar med sig all nyttig vätska i den.  Till detta jobbar Ruby Cup med att minska stigman och tabun kring mens och utbilda kvinnor i sin hälsa. Fantastiskt!

Så.. gå gärna in på denna sida: www.ruby-cup.com och läs mer, kanske köp en menskopp för eget bruk eller donera en summa som kommer bidra till att ännu fler flickor fullföljer skolan och lär sig sitt rätta värde. Just nu har de också ett julerbjudande: buy one donate one for free!

Keep up the good work and continue inspiring others to do the same!

I will be a hummingbird

Afrikas första kvinnliga Nobelpristagare och grundaren av the Green belt movement, Wangari Maathai, gick i söndags bort och hela Kenya sörjer. Låt oss hoppas att hennes budskap kommer att fortsätta att leva och inspirera långt efter hennes död.

Lösningar för en hållbar framtid

Så lyder taglinen för Sustainergies Cup 2010. Och vet ni: mitt bidrag är nominerat, och därmed ett av de tio som juryn tyckte bäst om! F-N VAD KUL! Tävlingen gick ut på att översiktligt ta fram ett koncept på en temadag för Sustainergies samarbetspartner Pernod Ricards hela personalstyrka, i syfte att engagera och inspirera inom hållbarhet. I korta drag handlade mitt bidrag om att skapa en kickoffkänsla på dagen, och ge individuella morötter till varför man som anställd aktivt ska arbeta för ett förbättrat hållbarhetsarbete på företaget. Studentinitiativet Sustainergies är verkligen en toppenidé och jag är som vanligt mäkta imponerad av de som har dragit igång tävlingen och genomfört den på ett så föredömligt sätt. Kika in på hemsidan eller facebook – proppat med info, inspiration och karriärmöjligheter!

Den 27e augusti hålls prisutdelningen och vinnaren koras…

Living the dream

Har samlat på mig en hel massa bloggidéer de senaste dagarna. Nu gäller det bara att orka pilla ner dem i skrift också! Den första är hämtad från Stockholm där jag, efter ett helt underbart midsommarfirande i skärgården, blev turistad runt en liten sväng av min fina väninna I innan bussen gick tillbaka till Götet på söndagen (ja, flyg dit buss hem). Och då hittade vi den här vackra, men kanske särskilt inspirerande fotoutställningen av förebilden Johan Ernst Nilson. Nilson, som bland annat är upptäcktsresande och äventyrsfotograf, visar hela sommaren sina bilder från sina bestigningar av varje världsdels högsta topp, på Raoul Wallenbergs torg. De är hämtade från hans bok ”Seven Summits”, och precis som han skriver i den är det inte bara en fotografisk reflektion över de högsta topparna på världens sju kontinenter, utan också en dokumentation av försvinnande glaciärer, klimat som förändras och människans påverkan på dessa områden högt ovan molnen. Samtidigt som bilderna väckte en väldig upptäcktslusta hos mig ger de en känsla av hur vacker jorden är och varför vi borde anstränga oss mer för att bevara den just så.

Förresten, environme! hade ett enormt besöksrekord igår. Någon som har en aning om vad det kan bero på?

Tjäna pengar på CSR (Hoppingivarna del 2)

Per Grankvist, vilken inspiratör! Utan akademiska poäng och med bakgrund i kafébranschen har han blivit en av Sveriges mest framträdande personer inom hållbarhetsområdet. Under sin pappaledighet funderade han över livet, började av ren nyfikenhet läsa på om CSR och ta kontakt med företag. Till slut fattade han beslutet att säga upp sig från det gamla jobbet för att satsa på egen business, och bli rådgivare åt en rad svenska stora företag i hur man kan tjäna pengar genom hållbarhetsarbete! Det bar och sen dess har han även startat bloggarna CSR i Praktiken, som ju idag är en affärstidning, och En lagom dos grönt samt skrivit en kritikerrosad bok.

Föreläsningen igår var väldigt lättsam men intressant, så gå och lyssna på Per om ni får chansen! Men så länge kan man ju spana in CSR i praktiken, eller kanske läsa boken! Eller varför inte starta ett eget företag inom ett område man verkligen brinner för??!

Hoppingivarna, del 1

Här kommer så del 1 i environme’s försök till återfunnen motivation till miljö- och klimatengagemang: Hoppingivarna!

Jag dedikerar detta inlägg till ett företag som fått människor att vilja åka buss. Swebus i all ära, men Bus 4 you är snäppet vassare. Detta företag har verkligen hajat vad folk vill ha, även om de inte gör det under en grön marknadsföring. Det ska vara tillförlitligt, billigt och bekvämt att välja en transportlösning annan än bilen. När SJ ständigt är försenade och andra bussbolag erbjuder fulla och trånga resor kan man med Bus 4 you resa i sköna fåtöljer och med gott om plats till nästan samma pris. Göteborg – Linköping gick för 167 kronor, att jämföra med bussresan från en förort in till centrala Göteborg på 40 kronor. Antalet platser i bussen är visserligen lite reducerade, men å andra sidan kör de nästan alltid fullastade. Återstår gör bara frågan vilket bränsle de använder. Nästa steg?

Att ta efter

Jag är såklart förespråkare av vegetarisk mat. Jag äter inte vego varje dag, men vill gärna och försöker bli bättre – bland annat genom att inspireras från vegofamiljen och andra bra bloggar. Ibland kallar jag mig för hobbyvegetarian eftersom jag bevakar min konsumtion men äter kött när det är enklare. Lite fusk alltså. Men i alla fall. Förutom att det är väldigt gott med vegetarisk mat, så är det här framför allt en enkel etisk fråga för mig; ju färre som äter kött desto fler kan få mat. Och så tillkommer förstås miljöaspekten. Idag är det inte nödvändigt att äta kött varje dag, även om attityden ibland är sådan. I skolbespisningen kan man till exempel äta antingen animaliskt eller vegetariskt, men det finns inget mellanting (eller har jag fel?). Därför blir jag glad när jag på miljöpartiets djurrättsnyhetsbrev läser att man i Ghent i Belgien infört en vegetarisk torsdag. ”Där serveras nu enbart vegetariska rätter i alla skolor, äldreboende och personalmatsalar på torsdagar. Dessutom får alla hushåll kartor över stadens vegomatställen och gratis vegetariska kokböcker delas ut till de 1500 lokala restaurangerna.” Ett steg i rätt riktning för att långsiktigt normalisera vegetarisk mat och minska klimatpåverkan. Ta hit det!

I samma nyhetsbrev läser jag att vindkraftverk varje år dödar 0,01 – 0,04 miljoner fåglar, jämfört med 60-80 miljoner för fordon och upp till 1000 miljoner för byggnader och rutor. Visst, vindkraftverken är färre, men där försvann myten om att de dödar allt liv i luften!

Heja Isabella!

Boken Tyst hav av Isabella Lövin tipsade jag om för ett tag sedan.

Tänkte dra till med några starka rader som jag ”gillade” i den här boken om världens skeva fiskenäring (i dagarna uppmärksammad då Greenpeace dumpat stenblock utanför Hallandskusten):

Och liknade man världsfisket vid ett multinationellt företag kan man konstatera att VD:n för länge sedan skulle ha blivit avsatt om han spelat bort 90 procent av firmans tillgångar, och bara skyddat mindre än en promille i säkra värdepapper. (s. 193)

EU verkar inte helt oskyldiga i karusellen heller:

(…) vardag för en svensk yrkesfiskare att bränna en halv kubikmeter kraftigt subventionerad olja för att dra upp några hundra kilo räkor och sedan slänga dem direkt på soptippen, fylla i en blankett och få betalt genom EU:s lägsta prisgaranti. (s. 67)

Nu sitter Isabella i Europaparlamentet fiskeriutskott, och det känns minst sagt bra. Heja Isabella, du gör mig mindre orolig!

Vi måste starta en global energirevolution

Kända människor som går över till eller ägnar en del av sin tid åt välgörenhet, kamp för mänskliga rättigheter eller för miljön (osv) är helt klart betydelsefullt och viktigt. Listan kan förstås göras lång: Bill Gates (till slut), Drottning Silvia, Angelina Jolie, Michael Jackson… Och jag tycker verkligen att det är positivt att man utnyttjar sitt kända namn och sina resurser för något större. Inte minst uppmärksammas arbetet mycket och allmänheten får enklare upp ögonen. I veckan läste jag som sagt om Bianca Jagger. Det var inte första gången jag hörde talas om henne, men några av hennes citat i tidningen kändes så enkelt kraftfulla att jag gärna ville ta upp dem här på bloggen!

Från att ha varit Mick Jaggers hustru och partyprinsessa har Bianca, uppväxt i diktaturens Nicaragua, blivit en stor människorättskämpe som idag lägger mycket energi på klimatförändringarna. De beskrivs ju oftast som ett miljöproblem, men Jagger ser dem som ett hot som berör många aspekter – fred, säkerhet, fattigdom, hunger, massimigration och världsekonomin.

Vi står inför utmaningen hur vi ska skifta till et säkert, lågkoldioxidbaserat energisystem som inte undergräver den ekonomiska och sociala utvecklingen.

För att klara detta måste vi starta en global energirevolution. En revolution som är både politiskt och ekonomiskt förankrad och lyfter fram siffror som visar att förnybar energi stimulerar tillväxten och skapar arbetstillfällen.

– Vi behöver lösningar och innovationer som är skräddarsydda för utvecklingsländerna. Hon menar att det är ett verkligt incitament som erbjuder både god avkastning till företagen och hjälp till dem som står utanför.

Genom att hitta kreativa affärslösningar tillsammans med politiska initiativ, kan vi både rädda planeten och undvika en global klimatkatastrof.

Kan vi, ingenjörer och andra studenter som är framtidens beslutsfattare, ställa upp på det och hänga på, tro?

Artikeln finns i sin helhet i Ernst & Youngs tidning eye, no 3 2008. Har inte hittat någon nätvariant, tyvärr.