Ruby cup – en fantastisk innovation i ny kontext

En vanlig anledning att flickor i fattiga områden i Kenya – och på andra platser i världen – inte går till skolan är brist på menskydd. Dyra produkter, ofta tillsammans med tabu kring menstruation, gör att flickorna stannar hemma en vecka i månaden eller använder vad som helst som är tillgängligt – trasor, bark, skumgummi… när det blöder. För att göra något åt detta och ge alla kvinnor och flickor tillgång till mensskydd kom Ruby Cup till.

Ruby Cup tillverkar menskoppar. Ingen ny innovation men i en ny miljö då de tidigare främst sålts dyrt i västvärlden. Nu har Ruby Cup tagit menskoppen längre, till utvecklingsländer med start i Kenya, där de bedriver ett arbete som jag är helt otroligt imponerad av. Genom partnerskap med kvinnogrupper och lokala entreprenörer säljer man menskoppen för ett möjligt pris. Sedan behöver inte flickan som fått en Ruby Cup kämpa för att köpa menskydd på upp till 10 år, inget avfall bildas under tiden och vaginan hålls hälsosam eftersom inga tamponger suger upp och tar med sig all nyttig vätska i den.  Till detta jobbar Ruby Cup med att minska stigman och tabun kring mens och utbilda kvinnor i sin hälsa. Fantastiskt!

Så.. gå gärna in på denna sida: www.ruby-cup.com och läs mer, kanske köp en menskopp för eget bruk eller donera en summa som kommer bidra till att ännu fler flickor fullföljer skolan och lär sig sitt rätta värde. Just nu har de också ett julerbjudande: buy one donate one for free!

Keep up the good work and continue inspiring others to do the same!

Business as usual is a dead strategy

En kort resumé av Sday 2011: konferensen på tema Råvaror, resurser och hållbar affärsutveckling. 850 deltagare från alla möjliga branscher och höga och låga befattningar befann sig i tisdags på Cirkus i Stockholm, alla med någon koppling till, eller åtminstone ett identifierat behov av, hållbarhet. Företagsrespresentanter, miljöchefer, riksdagsledamöter, styrelseproffs, egenföretagare och så några få studenter. Alla var där – till och med jag. Det var alltså som upplagt för en givande och inspirerande dag med spännande möten. Och dessa löften infriades med råge, även om jag vid ett par tillfällen blev förvånad över hur lättflörtad publiken ändå var.

Mycket material och intressant läsning finns här, men några saker tycker jag betonades genomgående under dagen som nycklar till en mer hållbar affärsutveckling. Håll tillgodo:

  • Samarbete: Genom att samarbeta kommer vi helt enkelt längre; synergier kan skapas, suboptimering undviks, idéer utvecklas och resurser kan användas smartare.
  • Kunskap: Det är otroligt viktigt att få fram kompetenta företagsledare som kan förankra hållbarhetsstrategierna högt upp i organisationerna. Stort hopp sätts till unga kvinnor på väg ut i arbetslivet (!) – vi är mer engagerade och kompetenta. Därifrån kan vi integrera hållbarhet i organisationen och göra det till en naturlig del.
  • Kommunikation: Berätta vad du gör och hur det egentligen ligger till. 1. De företag som anses mest hållbara är de som kommunicerar sitt arbete. 2. Green wash kommer att slå tillbaka.
  • Långsiktighet: Så länge vi bara ser till resultatet det kommande kvartalet eller möjligtvis kalenderåret händer inget. Våga satsa, det kommer att löna sig!

Trots att det som vanligt var mycket snack om att ”vi måste börja ta frågan på allvar..”, samma paroll som använts de kanske 10 senaste åren, var konferensdeltagarna rungande eniga om att hållbarhet är det som gäller nu. Business as usual is a dead strategy.

Den gröna sensationen

När jag ändå är inne på mediaspåret. För ett tag sedan läste jag en artikel om ”Carl Harald Andersson – en grön businessman”. Och visst, det var ett intressant reportage om en man som tar hållbarhet på allvar och har förstått att miljö är business och möjlighet till att tjäna pengar. Men jag blir så trött på att det i media hela tiden framställs som att affärsmöjligheterna i greentech är någon slags sensation. Det är ju inte precis en nyhet att det går att tjäna pengar på ansvarsfullt företagande; hela branschen skriker efter energi- och resurseffektivitet. Såklart att man fortfarande kunde önska att poletten skulle trilla ner hos fler -det är ett fräscht sätt att tänka, men ingen sensation som sagt. Snarare en naturlig utveckling.

Lösningar för en hållbar framtid

Så lyder taglinen för Sustainergies Cup 2010. Och vet ni: mitt bidrag är nominerat, och därmed ett av de tio som juryn tyckte bäst om! F-N VAD KUL! Tävlingen gick ut på att översiktligt ta fram ett koncept på en temadag för Sustainergies samarbetspartner Pernod Ricards hela personalstyrka, i syfte att engagera och inspirera inom hållbarhet. I korta drag handlade mitt bidrag om att skapa en kickoffkänsla på dagen, och ge individuella morötter till varför man som anställd aktivt ska arbeta för ett förbättrat hållbarhetsarbete på företaget. Studentinitiativet Sustainergies är verkligen en toppenidé och jag är som vanligt mäkta imponerad av de som har dragit igång tävlingen och genomfört den på ett så föredömligt sätt. Kika in på hemsidan eller facebook – proppat med info, inspiration och karriärmöjligheter!

Den 27e augusti hålls prisutdelningen och vinnaren koras…

Bottom-up bättre än top-down

Fler kvinnliga chefer är viktigare än kvotering skrev nätverket AllBright i en debattartikel igår, och det är bland det bättre jag läst i ämnet på länge. Att kvotera in kvinnor i företagsstyrelser löser inte problemen på längre sikt utan det gäller att säkra återväxten, det vill säga att se till så att fler kvinnor tar plats i ledningsgrupper och på chefspositioner ute i det operativa arbetet på företagen, för att en bestående förändring ska komma till stånd. Och samtidigt bör konstateras att de företag och organisationer som bortser från detta kommer att gå miste om framtidens bästa resurser.

Svenska kullagerfabriken

Är inne på min andra semesterdag, och det är nästan så jag saknar att jobba. Man vet att man är i Götet när produktionspersonalen inlevelsefullt skrålar med till Nationalteatern, komponenter hittas under etiketter som ”plastpôsar” istället för platspåsar, och leverantörerna skriver misslyckade ordvitsar i sina mail. Vad finns det att inte älska?

Överlag är jag dessutom väldigt imponerad av SKF, som de senaste åren lyckosamt har försökt bygga upp en hållbarhetsprofil. Man talar om BeyondZero; att koncernens produkter under sin livslängd ska spara mer energi än vad de kräver vid tillverkning. Framåtandan är stark och företaget har flera gånger toppat Dow Jones Sustainability Indexes sen starten 1999. Men framförallt tycker jag att det märks ner på lägsta nivå att ledningen har lyckats förankra arbetet i organisationen då de allra flesta verkar ha koll på uppförandekoden, the code of conduct, återvinningsstationerna är utvecklade och lättillgängliga och det verkar enklare att ta ansvar än att inte göra det. En förebild eller normalt?

Alice Bah Kuhnke på LiU på tisdag

Nu på tisdag den 18e maj ordnar LinTek en intressant lunchföreläsning med Alice Bah Kuhnke, ÅF:s miljö- och hållbarhetschef. ÅF jobbar hårt med dessa frågor och Alice ska prata om ”hur man inom ÅF har arbetat fram en av näringslivets tuffaste hållbarhetsplaner”. Jag är jätteledsen att jag inte kan gå, men det kanske någon av er kan istället?! Mer info här!

Avkastning med ansvar

I vår globaliserade värld blir företag mer och mer landsöverskridande, utan egentlig härkomst och med enorm makt. Ta Wal-Mart, världens största arbetsgivare med dryga 2 miljoner anställda världen över och en omsättning lika stor som Sveriges – deras makt och möjlighet till att nå ut är förmodligen större än flera länders. Så när länder har konventioner, riktlinjer och arbetar med mänskliga rättigheter är det extremt viktigt att även företag har det. Det är också ur den här filosofin som CSR har vuxit, men än finns mycket kvar att göra.

För ett par veckor sedan var jag och lyssnade på Helena Hagberg, i grunden I-are och numera investerare på Nordea Investment Funds. Hon pratade just om det här; vilket ansvar företag egentligen har, att Corporate Responsibility faktiskt är business opportunities och om hennes arbete med ansvarsfulla investeringar på Nordea. Tyvärr var en man i publiken lite väl frågvis varför hela föreläsningen inte hanns igenom som planerat, vilket var väldigt synd, men jag tog tillfället i akt och pratade med henne efteråt istället. Vad som gladde mig var att Helena Hagberg helt tog mitt parti och berättade att hon tycker det är konstigt att det faktiskt inte har hänt mer i vår utbildningen gällande CSR och hållbar utveckling sedan hon slutade plugga för fem år sedan. Nu ska hon ge mig lite input och tips på hur jag kan få utbildningsledningen att få upp ögonen för detta och värdet i att studenterna som går ut har mer kunskap inom det här området. Förhoppningsvis blir det mer tyngd i orden när konkreta exempel och synpunkter från näringslivet finns med!