Dags att bli vegan

Det här var ju från början en miljöblogg men allt eftersom jag har rest och börjat jobba och upptäckt nytt har den mer kommit att handla mig och mina upplevelser, fast såklart också om sådant som ligger mig nära om hjärtat ibland. Nu är vi inne i en ny livsfas (med mer tid att blogga?) som kommer att beröras, tillsammans med annat i livet, musik, betraktelser och resor, feminism, Afrika, socialt entreprenörskap – och hållbarhet då och då.

Som idag: se Livsmedelsverkets nya kostriktlinjer. Att äta mindre kött har betonats tidigare, men nu lyfts även ost, ägg och mjölk upp. Vår planet kräver att vi även äter mindre av detta.

All matproduktion är beroende av naturen och mycket av produktionen har en negativ inverkan på den. Det vet vi ju och jag tror de allra flesta vet om att köttproduktion har en extremt stor påverkan. Ändå är det så få som tar det till sig och vi äter allt mer, mycket mer än vi behöver. Vi väljer att äta LCHF eller Atkins för det är det som funkar för midjan, och visst plånboken har en talan också och är det inte så att det är mycket godare med kött? Mat kanske till och med inte är mat om det inte har kött i?
Vi vill helt enkelt inte ändra på oss

Kommer vi att lyssna på de nya rönen då?

Kanske finns det de som inser att det är allvar och så smått börjar skära ner på något? Andra blir stressade över att inget duger. Men några veganer det kommer vi inte bli, det står klart. Med största sannolikhet förblir det som det varit.

Slutklagat av mig (inlägget kryddat med en gnutta ironi, hoppas jag är förstått) och här kommer ett tips för den som vill starta någonstans: inför vegetarisk måndag.

Peace

Ruby cup – en fantastisk innovation i ny kontext

En vanlig anledning att flickor i fattiga områden i Kenya – och på andra platser i världen – inte går till skolan är brist på menskydd. Dyra produkter, ofta tillsammans med tabu kring menstruation, gör att flickorna stannar hemma en vecka i månaden eller använder vad som helst som är tillgängligt – trasor, bark, skumgummi… när det blöder. För att göra något åt detta och ge alla kvinnor och flickor tillgång till mensskydd kom Ruby Cup till.

Ruby Cup tillverkar menskoppar. Ingen ny innovation men i en ny miljö då de tidigare främst sålts dyrt i västvärlden. Nu har Ruby Cup tagit menskoppen längre, till utvecklingsländer med start i Kenya, där de bedriver ett arbete som jag är helt otroligt imponerad av. Genom partnerskap med kvinnogrupper och lokala entreprenörer säljer man menskoppen för ett möjligt pris. Sedan behöver inte flickan som fått en Ruby Cup kämpa för att köpa menskydd på upp till 10 år, inget avfall bildas under tiden och vaginan hålls hälsosam eftersom inga tamponger suger upp och tar med sig all nyttig vätska i den.  Till detta jobbar Ruby Cup med att minska stigman och tabun kring mens och utbilda kvinnor i sin hälsa. Fantastiskt!

Så.. gå gärna in på denna sida: www.ruby-cup.com och läs mer, kanske köp en menskopp för eget bruk eller donera en summa som kommer bidra till att ännu fler flickor fullföljer skolan och lär sig sitt rätta värde. Just nu har de också ett julerbjudande: buy one donate one for free!

Keep up the good work and continue inspiring others to do the same!

Business as usual is a dead strategy

En kort resumé av Sday 2011: konferensen på tema Råvaror, resurser och hållbar affärsutveckling. 850 deltagare från alla möjliga branscher och höga och låga befattningar befann sig i tisdags på Cirkus i Stockholm, alla med någon koppling till, eller åtminstone ett identifierat behov av, hållbarhet. Företagsrespresentanter, miljöchefer, riksdagsledamöter, styrelseproffs, egenföretagare och så några få studenter. Alla var där – till och med jag. Det var alltså som upplagt för en givande och inspirerande dag med spännande möten. Och dessa löften infriades med råge, även om jag vid ett par tillfällen blev förvånad över hur lättflörtad publiken ändå var.

Mycket material och intressant läsning finns här, men några saker tycker jag betonades genomgående under dagen som nycklar till en mer hållbar affärsutveckling. Håll tillgodo:

  • Samarbete: Genom att samarbeta kommer vi helt enkelt längre; synergier kan skapas, suboptimering undviks, idéer utvecklas och resurser kan användas smartare.
  • Kunskap: Det är otroligt viktigt att få fram kompetenta företagsledare som kan förankra hållbarhetsstrategierna högt upp i organisationerna. Stort hopp sätts till unga kvinnor på väg ut i arbetslivet (!) – vi är mer engagerade och kompetenta. Därifrån kan vi integrera hållbarhet i organisationen och göra det till en naturlig del.
  • Kommunikation: Berätta vad du gör och hur det egentligen ligger till. 1. De företag som anses mest hållbara är de som kommunicerar sitt arbete. 2. Green wash kommer att slå tillbaka.
  • Långsiktighet: Så länge vi bara ser till resultatet det kommande kvartalet eller möjligtvis kalenderåret händer inget. Våga satsa, det kommer att löna sig!

Trots att det som vanligt var mycket snack om att ”vi måste börja ta frågan på allvar..”, samma paroll som använts de kanske 10 senaste åren, var konferensdeltagarna rungande eniga om att hållbarhet är det som gäller nu. Business as usual is a dead strategy.

Den gröna sensationen

När jag ändå är inne på mediaspåret. För ett tag sedan läste jag en artikel om ”Carl Harald Andersson – en grön businessman”. Och visst, det var ett intressant reportage om en man som tar hållbarhet på allvar och har förstått att miljö är business och möjlighet till att tjäna pengar. Men jag blir så trött på att det i media hela tiden framställs som att affärsmöjligheterna i greentech är någon slags sensation. Det är ju inte precis en nyhet att det går att tjäna pengar på ansvarsfullt företagande; hela branschen skriker efter energi- och resurseffektivitet. Såklart att man fortfarande kunde önska att poletten skulle trilla ner hos fler -det är ett fräscht sätt att tänka, men ingen sensation som sagt. Snarare en naturlig utveckling.

Cleantech är lite hippare, helt enkelt

Här är en skön lista på IT-miljardärer (män) som sadlat om till greentech-investering. Frågan är om det är för att det är där pengarna finns nu, eller för att samvetet lett dem in på banan? Vad tror ni?

Listan ger i övrigt tips på spännande miljöteknikföretag (m.m.) därute i världen!

Avkastning med ansvar

I vår globaliserade värld blir företag mer och mer landsöverskridande, utan egentlig härkomst och med enorm makt. Ta Wal-Mart, världens största arbetsgivare med dryga 2 miljoner anställda världen över och en omsättning lika stor som Sveriges – deras makt och möjlighet till att nå ut är förmodligen större än flera länders. Så när länder har konventioner, riktlinjer och arbetar med mänskliga rättigheter är det extremt viktigt att även företag har det. Det är också ur den här filosofin som CSR har vuxit, men än finns mycket kvar att göra.

För ett par veckor sedan var jag och lyssnade på Helena Hagberg, i grunden I-are och numera investerare på Nordea Investment Funds. Hon pratade just om det här; vilket ansvar företag egentligen har, att Corporate Responsibility faktiskt är business opportunities och om hennes arbete med ansvarsfulla investeringar på Nordea. Tyvärr var en man i publiken lite väl frågvis varför hela föreläsningen inte hanns igenom som planerat, vilket var väldigt synd, men jag tog tillfället i akt och pratade med henne efteråt istället. Vad som gladde mig var att Helena Hagberg helt tog mitt parti och berättade att hon tycker det är konstigt att det faktiskt inte har hänt mer i vår utbildningen gällande CSR och hållbar utveckling sedan hon slutade plugga för fem år sedan. Nu ska hon ge mig lite input och tips på hur jag kan få utbildningsledningen att få upp ögonen för detta och värdet i att studenterna som går ut har mer kunskap inom det här området. Förhoppningsvis blir det mer tyngd i orden när konkreta exempel och synpunkter från näringslivet finns med!

People planet profit

Amazing! För första gången i min snart fyra år långa studietid på högskola träffar jag i undervisningen på CSR, Corporate Social Responsibility. Detta trots att det i studieplanen uttryckligen står: En I-ingenjör tar ansvar för teknikens roll i samhället med avseende på ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling. Jag undrar när och hur detta budskap förmedlas i utbildningen i övrigt. Ett fall framåt i alla fall, helt klart, med denna nya kurs under namnet Hållbara logistiksystem.

Än så länge har jag inte kommit så långt på min uppgift om de olika CSR-aspekterna people-planet-profit och deras tillämpning i försörjningskedjan, förutom illustreringen ovan dårå… 🙂

Juleljus

Första frosten kom lagom till december och alla ljusen. Plötsligt blev mörkret och kylan mysig och höstdeppen vändes mot glädje.

Och tänk hur många extra kolkondenskraftverk som gick igång i Tyskland.

Det här är verkligen inte tänkt som ett moralmiljöinlägg med pekpinnar i juletid, men jag tänkte att det var läge för en liten påminnelse om marginalelen.

I Sverige är vi väldigt duktiga på att producera bra el, sett till CO2-utsläpp, men vi är också otroligt duktiga på att använda el. Det är nämligen så att elpriserna har varit låga, varför incitament nog för att effektivisera elanvändandet inte funnits. Hur som helst, elen som produceras i Sverige kommer alltid att produceras, oavsett vilken elförbrukning vi har, eftersom den är billig och miljöriktig. Däremot finns det annan produktion, till exempel den på kolkondenskraftverket i Tyskland, som är direkt styrd av vilken efterfrågan som finns. Det är den elen som kallas marginalel. När behovet ökar eller minskar, ökar eller minskar marginalelproduktionen. Som ni kanske förstår är kolkondensel en fruktansvärd, och dyr, miljöbov, som vi idag importerar ganska mycket utav. Skulle vi i Sverige använda mindre el skulle vi istället kunna exportera vår bra el, och helt eliminera produktionen av kolkondens.

Men det får nog bli efter jul…

Min nya lampa.