I will be a hummingbird

Afrikas första kvinnliga Nobelpristagare och grundaren av the Green belt movement, Wangari Maathai, gick i söndags bort och hela Kenya sörjer. Låt oss hoppas att hennes budskap kommer att fortsätta att leva och inspirera långt efter hennes död.

Nytt land nytt liv nya utmaningar

Jaha, då var det dags igen. Såhär och såhär lät det förra gången. Jag hade både rätt och fel. Den här gången är det lite annorlunda. Jag är till exempel inte längre student utan numera högutbildad ung vuxen. Jag ska inte volontärarbeta i slummen utan avlönat inom affärsvärlden. Jag vet också vad som väntar på ett annat sätt än förra gången och är många erfarenheter rikare. Ändå känns det lite på samma sätt. Skräckinjagande… och väldigt förväntansfullt.

Exempelvis ser jag fram emot detta:

  • att vara där det händer
  • jobba med något som intresserar mig väldigt mycket
  • utmaningen och möjligheten att åstadkomma något
  • träffa de underbara människor jag lärde känna i höstas
  • känna den afrikanska rytmen och atmosfären
  • höra Wayo wayo-kidsen sjunga Små grodorna
  • se stjärnhimlen från ekvatorn
  • äta mango, ananas och banan 🙂

Men jag är också rädd för att sakna den svenska naturen, luften och friheten, och vara långt ifrån alla nära och kära. För att enklare kunna hålla kontakt med er fortsätter jag därför med bloggen. Häng med och lämna gärna kommentarer!!

Nu åker vi! Öglunda – Skara – Landvetter – Amsterdam – Nairobi – Hello Africa tell me how you doin!

Business as usual is a dead strategy

En kort resumé av Sday 2011: konferensen på tema Råvaror, resurser och hållbar affärsutveckling. 850 deltagare från alla möjliga branscher och höga och låga befattningar befann sig i tisdags på Cirkus i Stockholm, alla med någon koppling till, eller åtminstone ett identifierat behov av, hållbarhet. Företagsrespresentanter, miljöchefer, riksdagsledamöter, styrelseproffs, egenföretagare och så några få studenter. Alla var där – till och med jag. Det var alltså som upplagt för en givande och inspirerande dag med spännande möten. Och dessa löften infriades med råge, även om jag vid ett par tillfällen blev förvånad över hur lättflörtad publiken ändå var.

Mycket material och intressant läsning finns här, men några saker tycker jag betonades genomgående under dagen som nycklar till en mer hållbar affärsutveckling. Håll tillgodo:

  • Samarbete: Genom att samarbeta kommer vi helt enkelt längre; synergier kan skapas, suboptimering undviks, idéer utvecklas och resurser kan användas smartare.
  • Kunskap: Det är otroligt viktigt att få fram kompetenta företagsledare som kan förankra hållbarhetsstrategierna högt upp i organisationerna. Stort hopp sätts till unga kvinnor på väg ut i arbetslivet (!) – vi är mer engagerade och kompetenta. Därifrån kan vi integrera hållbarhet i organisationen och göra det till en naturlig del.
  • Kommunikation: Berätta vad du gör och hur det egentligen ligger till. 1. De företag som anses mest hållbara är de som kommunicerar sitt arbete. 2. Green wash kommer att slå tillbaka.
  • Långsiktighet: Så länge vi bara ser till resultatet det kommande kvartalet eller möjligtvis kalenderåret händer inget. Våga satsa, det kommer att löna sig!

Trots att det som vanligt var mycket snack om att ”vi måste börja ta frågan på allvar..”, samma paroll som använts de kanske 10 senaste åren, var konferensdeltagarna rungande eniga om att hållbarhet är det som gäller nu. Business as usual is a dead strategy.

En ny riktning

Nedräkningen har börjat. Om mindre än en vecka befinner jag mig, om allt går som det ska, i Nairobi. Biljetten är bokad, vaccinationen färdig, arbetsuppgifterna utsorterade och väskan snart packad. Pusselbitarna är helt enkelt på plats. Ändå känns det totalt overkligt. Som om jag har missat att göra något väldigt viktigt. Eller att jag är påväg att kasta mig ut för ett stup och inte vet om jag kommer att landa på fötter. Det känns alltså, trots vetskapen om allt spännande som väntar, väldigt läskigt. Att inte bryta sig loss från det trygga skolsystemet och göra precis som alla andra skulle vara så mycket enklare. Men ibland är det just det man behöver göra.

Samtidigt som mitt liv för tre månader byter kontinent och utseende byter environme! inriktning. Mindre miljöfokus och mer afrika. Hoppas ni vill hänga med!

Den gröna sensationen

När jag ändå är inne på mediaspåret. För ett tag sedan läste jag en artikel om ”Carl Harald Andersson – en grön businessman”. Och visst, det var ett intressant reportage om en man som tar hållbarhet på allvar och har förstått att miljö är business och möjlighet till att tjäna pengar. Men jag blir så trött på att det i media hela tiden framställs som att affärsmöjligheterna i greentech är någon slags sensation. Det är ju inte precis en nyhet att det går att tjäna pengar på ansvarsfullt företagande; hela branschen skriker efter energi- och resurseffektivitet. Såklart att man fortfarande kunde önska att poletten skulle trilla ner hos fler -det är ett fräscht sätt att tänka, men ingen sensation som sagt. Snarare en naturlig utveckling.

Lösningar för en hållbar framtid

Så lyder taglinen för Sustainergies Cup 2010. Och vet ni: mitt bidrag är nominerat, och därmed ett av de tio som juryn tyckte bäst om! F-N VAD KUL! Tävlingen gick ut på att översiktligt ta fram ett koncept på en temadag för Sustainergies samarbetspartner Pernod Ricards hela personalstyrka, i syfte att engagera och inspirera inom hållbarhet. I korta drag handlade mitt bidrag om att skapa en kickoffkänsla på dagen, och ge individuella morötter till varför man som anställd aktivt ska arbeta för ett förbättrat hållbarhetsarbete på företaget. Studentinitiativet Sustainergies är verkligen en toppenidé och jag är som vanligt mäkta imponerad av de som har dragit igång tävlingen och genomfört den på ett så föredömligt sätt. Kika in på hemsidan eller facebook – proppat med info, inspiration och karriärmöjligheter!

Den 27e augusti hålls prisutdelningen och vinnaren koras…

Låt äventyret börja!

Okej, jag är lite uppe i varv just nu. Eller egentligen har jag väl varit det hela veckan. Koncentrationen på jobbet har helt enkelt inte varit som den borde. Orsak: snurrande tankar kring datum, flygbiljetter, visum, försäkring, vaccin, boende, utrustning som måste köpas, filmer och böcker som måste ses och läsas, platser som måste besökas, studieuppehåll som måste fixas, eventuellt resesällskap… etc etc. Allt rörande min planerade volontärresa till Kibera, Nairobi, Kenya, Afrika. Som av allt att döma blir av (peppar peppar)!!! Den tolfte i nionde till den nionde i tolfte, biljetterna bokades idag. Ni följer mig här på bloggen.

Wiiiii!

Bottom-up bättre än top-down

Fler kvinnliga chefer är viktigare än kvotering skrev nätverket AllBright i en debattartikel igår, och det är bland det bättre jag läst i ämnet på länge. Att kvotera in kvinnor i företagsstyrelser löser inte problemen på längre sikt utan det gäller att säkra återväxten, det vill säga att se till så att fler kvinnor tar plats i ledningsgrupper och på chefspositioner ute i det operativa arbetet på företagen, för att en bestående förändring ska komma till stånd. Och samtidigt bör konstateras att de företag och organisationer som bortser från detta kommer att gå miste om framtidens bästa resurser.