En liten speciell stund i livet

Plötsligt händer det! Ett blogginlägg. Familjen sover fortfarande denna söndagsmorgon men jag är vaken. Dricker halvtaskigt kaffe och äter äggmacka med kaviar, trots att vi är i Kenya. Och känner mig så harmonisk, att det bubblar lite inuti. Det är en känsla jag inte känt på länge. Underskottet av egentid har varit stort och vardagen har bara snurrat på utan tid för eftertanke och att drömmar har fått fäste. Men så plötsligt kom den här helgen, efter en bra jobbvecka, och blev alldeles underbar i sin enkelhet. Igår storstädade jag medan Elton sov och putsade noggrant bort små små irritationer som trängt på och hindrat trivseln att få plats. Ordnade, sorterade och städade ut. När han vaknade busade och gosade vi och det verkade som att mitt lilla barn var lika harmonisk som jag. På kvällen, när huset sov igen och jag för en gång skull inte kände trött- och mattheten komma krypande med en gång satt jag ensam uppe med en kopp kamomillte länge. Sjönk in i googles förtrollade värld och research om något jag skulle vilja göra, tillät drömmen att komma fram och funderade på vad som krävs och hur jag skulle få livet att fungera för att göra detta. Framtiden. Och så klippte och fixade jag med framkallade fotografier. Ramade in och antecknade. Dåtiden. Som någon vis person har sagt är det de små stunderna av lycka som gör livet. Idag var verkligen en sådan stund och vem visste att en ensam lördagkväll i sin egen lilla värld kunde kännas så speciell?

Nervositeten

Tusan vad svårt det skulle vara att kombinera heltidsjobb och barn med en blogg. Eller så är det inte särskilt förvånande. När E är vaken går det knappt att ha framme telefonen eller datorn eftersom han kommer och försöker ta över. Och när han har gått och lagt sig brukar jag somna i soffan. Det är nog generellt så att jag inte tycker att tiden räcker till. Träning, vänner, utflykter, egentid, samhällsengagemang och allt det andra. Work life balance kallas det visst.

Nu var det inte det jag skulle skriva egentligen. För jag vill ju ändå hålla bloggen igång. Nej, jag skulle kommentera valet, avlägset som det visserligen känns här i Kenya men ändå så angeläget. Förra veckan åkte jag röstbussen från kontoret till Sveriges ambassad i Nairobi och lade min röst. Idag var jag bjuden på valvaka men tackade nej. Jag vågar inte. Skulle vara tvungen att sitta bakom en fåtölj och kika fram då och då för att få en glimt av siffrorna. Huu det känns som det kan gå hur bra som helst eller åt skogen. Sen är det ganska sent också, vi ligger ju en timme före här. Får se om jag vågar gå in på svensk media imorgon bitti när jag loggat på datorn på jobbet.

Jag började skriva en text förra veckan om hur jag tänkt inför resan till ambassaden men det känns passé nu. Jag får bara hoppas att vi var många, många som röstade med hjärtat. Inte av missnöje eller mot andra människor, utan för ett mer öppet, jämställt och grönt Sverige. Ett Sverige i världen där världen finns i Sverige.

UnderbaraClara skrev den här texten på temat #i mitt Sverige. Jag håller med om så mycket.

This is Africa

Gokvällens! Äntligen fungerar min telefon som den ska och jag kan skriva några rader här på bloggy. Förlitar mig helt på 3G än så länge eftersom vi inte ordnat wi-fi hemma i nya läggan ännu. Mitt telefonkort hade såklart inaktiverats efter året i Sverige och det skulle visa sig att det krävdes så lite som fyra besök hos Safaricom med idel motstridiga besked för att få det att fungera igen. TIA, This Is Africa skulle jag kunna skriva då, ett uttryck som ofta används av västerlänningar när saker och ting inte riktigt fungerar som de ska, lite sämre eller knasigare än en förväntar sig. Men det känns ofta nedvärderande och där vill jag helst inte hamna. Vad hade jag tänkt mig egentligen, det här är ju Afrika. För det första är vi i Kenya, inte det stora landet Afrika, och för det andra borde man väl förvänta sig att det ska vara annorlunda när man är någon annanstans än hemma? Det är liksom det som är charmen med att vara här, även om det absolut är frustrerande ibland.

Anyways, det var irriterande ett tag men nu är problemet löst. Chansen finns för tätare uppdateringar! Vi har dock en mycket energisk 9-månaders och en mer eller mindre tom lägenhet som behöver fyllas här. Fullt upp alltså. Lite väl tycker jag, jag riktigt suktar efter lugn och ro och att göra något roligt. Vi får se vad helgen kan erbjuda! Här i Afrika 🙂

Happy midsommer önskar glad mamma som äter barnglassen och reserverat barn utan glass men med blomsterhatt!

20140620-202353-73433478.jpg

20140620-202349-73429825.jpg

20140620-202351-73431807.jpg

Säg hej till årets fröken disträ

Jag glömmer att ta med bankkortet till affären men slår in pinkoden till det i portlåset, sätter på mig tröjan ut och in, ställer mig mitt ivägen med barnvagnen, backar in i folk och hör inte när de talar till mig. Senast var på babyrytmiken vid en sång där en nalle går från barn till barn och mamman säger barnets namn. När det var vår tur glömde jag att säga Elton och satt bara där och visade honom nallen medan de andra väntade. Sjöng med i de övriga stroferna men uppenbart utan att lyssna på orden. Jag kände mig så pinsam, även om det troligtvis är i ett sådant forum som mest förståelse för disträ småbarnsföräldrar finns.

Amningshjärna kallas det. Men ammat har jag gjort i sju månader och nu, när jag faktiskt gör det mindre, har tillståndet förvärrats! Kanske har min hjärnkapacitet blivit mindre??! Hjälp!! Snälla låt det ej vara permanent.

20140501-095138.jpg

Natti natti

20140405-204509.jpg
Ikväll e de bara vi två. Han till höger där och jag. Han sussar redan sött och inom väldigt få minuter kommer jag att göra det också. Hmm ska vi se..klockan är 20:47. Är helt slut! Har inte gjort nånting idag!

Trevlig kväll/ god natt beroende på vad ni gör!

Hipp hipp hurra sex månader idag!

Eller häromdagen menar jag. Det här med att blogga varannan dag går verkligen inget bra.

Min lille plutt som inte längre är ett litet knyte som knappt ens grät när han föddes utan en ganska bestämd och nyfiken snuffiduff till individ som både sitter, börjar röra sig runt och prata på sitt eget gulliga språk. Som gillar att flyga flygplan, klappa händerna, dra ner allt inom räckhåll på golvet, nypa mamma i näsan och skratta åt henne när hon gör skojiga saker (exempelvis situps). Och gosa, väldigt mycket gosa. Lilla hjärtat.

20140327-144045.jpg

Sex månader! Tiden går så fort.

Och fort lär den fortsätta gå. Blir lätt stressad när jag tänker på allt som ska fixas innan flytt och jobbstart. Ojoj. Men det ska nog gå vägen, det brukar gå vägen.

Men vad svårt det skulle vara

Att blogga varannan dag alltså. Det är ju inte min stil att enbart uppdatera vad vi gör varenda dag (äter, sover, byter blöja, sjunger, promenerar, hindrar bebis från att äta olämpliga föremål, röjer undan i översvämningen av leksaker, kramas/blir nypt i kinderna osv.) men med allt det är det lite svårt att hitta tid att skriva mer substantiella inlägg. Även om de finns där i huvudet någonstans.

Bjuder på ett par bilder så länge.

20140318-100105.jpg

20140318-100211.jpg