Pause off play on, det nya livet

Dagen kom. Då vi sa hejdå till Sverige för denna gången och begav oss till Kenya. Alla kläder och prylar nerpackade i fyra resväskor, och jobbiga avsked. Eller Vi ses om ett tag! Nu är vi här, tillbaka i Nairobi, och efter fyra dagar känns det som pusselbitarna börjar falla på plats. Just nu sitter jag på balkongen i vår gamla lägenhet på Arcadia Valley, like in the good old days. Elton somnade oväntat tidigt och jag fick en liten bonusstund att bara ta det lugnt, innan jag själv blivit alltför trött. Hur luktar Afrika, eller ja, Kenya? Det vet jag när jag sitter här. Fylligt och varmt, kanske med inslag av rök. Och himlen, den är mörk och stjärnorna så nära. Aaah. Det känns OK nu.

Så vad har vi då gjort under dessa dagar? Jo. Vi ska ju bosätta oss här nu, i alla fall för ett tag. Då kan det vara bra att ha en bostad, till exempel. Något som det visserligen inte råder brist på här. Men att hitta det man vill ha till rätt pris är inte helt enkelt. Svaret på frågan är alltså att vi har letat lägenhet. Som duracellkaniner. Outtröttligt, så mycket som ljuset och Elton har tillåtit. I måndags åkte vi med en agent runt till olika ställen. I tisdags knackade vi dörr. Kuna nyumba hapa? Ibland fick vi svaret att ja det finns, ibland nej eller kom tillbaka nästa vecka. Och alltid var det något. För stort, för dyrt, möblerat (fult), fin lägenhet men fult utanför. Jag var stressad och ledsen att vi inte kan ha kvar vår gamla lägenhet, kändes som att det inte skulle finnas något för oss. (Två dagar hade gått, otålig ja..) Men så igår, det allra sista innan det var påväg att bli mörkt, kom vi in på en jättefin, liten gård med lekplats och plaskpool för Elton. Äntligen, tänkte jag, utan att ens ha sett lägenheten. Jag blev inte besviken. Den kanske inte får full pott men totalpoängen är tillräcklig. Jippi! Så idag har vi förhandlat och ordnat så att den ska bli våran. Kontrakt imorgon. Sen möbler, internet.

I eftermiddag slappnade jag av. Gick ner i trädgården här och botaniserade med Elton. Åt glass. Nu kan vi börja.

Happy midsommer önskar glad mamma som äter barnglassen och reserverat barn utan glass men med blomsterhatt!

20140620-202353-73433478.jpg

20140620-202349-73429825.jpg

20140620-202351-73431807.jpg

Sverige finns i världen och världen finns i Sverige.

Det är allvar nu. Det går inte längre att låtsas som att de främlingsfientliga vindarna inte blåser. Rasismen har blivit allt mer rumsren och närvarande. Som om vi levde i ett historielöst samhälle lär vi oss inte av det som varit. Men äntligen känns det också som att motkrafterna är starka. Vi vänder rasismen ryggen. Vi röstar för feminism och humanism. Vi hälsar nya svenskar välkomna. Vi visar värme och kärlek och står upp för allas lika rätt och värde i de svåra stunderna. Det som händer är obehagligt och jag känner mig så liten och hjälplös, men ljuset finns där också.

Ikväll lyssnade jag på Jan Eliassons nationaldagstal. Det berörde mig och jag hoppas innerligt att vi var många som lyssnade. Med kopplingar till historien och till samtiden förklarade han att vi inte kan ta fred och demokrati för givet, att vi alla har ett gemensamt ansvar att upprätthålla den. Och att Sverige finns i världen, världen finns i Sverige. Det som är bra för världen är bra för Sverige, och vice versa. Enkla, viktiga och till synes självklara ord, men att vi inser det är långt ifrån alltid självklart.

En länk till talet finns här.

Overload

Jäklar vad mycket det har varit det senaste. Det har varit allehanda papper som ska hanteras och skickas in, vaccinationer som ska tas, saker som ska inhandlas och rätas ut, en lägenhet som ska tömmas och städas och bohaget i den flyttas, och man ba hallå vad är det med all denna disk som hela tiden ska diskas? Så förstås har det varit allt kul där jag försökt hinna träffa alla vänner så mycket som det bara går. Och liten Elton. Som är överallt hela tiden och vaken en del på natten igen. Eftersom han, vår älskade lille plutt, ser till att all tid redan är sysselsatt blir det liksom att bolla allting samtidigt och göra det som inte hinns med på första bästa lugna stund när han har somnat, fastän att vi är två normalt och till och med fyra nu som hjälps åt! Min energinivå har fullkomligt dränerats och jag har knappt tagit mig utanför huset de senaste dagarna, men äntligen ÄNTLIGEN fick jag sova ut idag. Det kändes som att jag kunnat ligga kvar där hela dagen. Kanske en annan gång!

Nu är vi i alla fall på plats på vårt tillfälliga boende fram till midsommar tillsammans med alla väskor och lådor som på ett eller annat sätt ska ta
sig vidare till Kenya. Här doftar syrenen, blommar lupinerna på dignande blomsterängar, betar kossorna och surrar insekterna. Så himla fint och helt sommarunderbart. Nu ska jag se till att njuta av det också!

20140603-152220-55340686.jpg

Kommer nog aldrig bli en storbloggare

Utmaningen Blogg 100 delat på två tog ju slut igår. Facit: 25 inlägg under hundra dagar, hälften så många som tanken var att det skulle bli. Men var fjärde dag är inte så illa heller tycker jag, och jag konstaterar samtidigt att det blir som bäst när inspirationen (och tiden) finns där, utan ”tvånget” att skriva. Förhoppningen framöver är att inläggen ska komma någorlunda regelbundet, trots eventuellt taskig internetuppkoppling i Kenya och ett livligt barn som ständigt är ute på nya busuppdrag.. Hoppas ni vill fortsätta att följa med!

Tack för omtanken, damen

På (den varma) bussen från IKEA i tisdags. Elton halvsitter i sin vagn med filt över sig och har rivit av sig mössan. Jag sitter på ett säte några steg bakåt och En dam i låt oss säga 70-årsåldern kommer på.
Det var inte mycket kläder den pojken har på sig hör jag henne säga till sin väninna. Sekunden senare spänner hon strängt ögonen i en kvinna med utländskt utseende som sitter med barnvagn bredvid Elton.
Det är min son säger jag. Hon hoppar till lite och tar sig för munnen. Hoppsan!
han är varm, jag vet vad jag gör
Kvinnan går och sätter sig men jag hör henne muttra I wonder, I wonder. och senare när vi båda gått av på samma hållplats säger hon till sin väninna igen jag har faktiskt två barn och tvååå barnbarn.

Så. Vad är nu grejen med att anmärka på andras föräldraskap liksom out of the blue ute på stan och vad är det som är så provocerande när någon gör det? Varför kände jag mig tvungen att försvara mig?

Det är förstås positivt att samhället vill våra barn deras bästa. Det finns definitivt situationer när andra vuxna människors ingripande är viktigt. Men jag tänker att det oftast är via förskolan, skolan, BVC eller kanske när en förälder är frånvarande. För det är skillnad på vilja väl och att läxa upp, tycker jag. De flesta föräldrar försöker göra sitt allra bästa för sina barn och då biter det när en fritt främmande människa kommer och säger hörrdududu jag vet faktiskt bäst och nu gör du fel! Tips och erfarenheter kan vara intressant att höra om, men det är inte självskrivet att man vet vad som är bäst för främmande barn just för att man har tagit hand om sina egna.

Hur som helst lärde jag mig något. Jag måste inte försvara mig och jag vet vad jag ska säga nästa gång det händer.
Tack för omtanken.

Veckans låt! MOG ft Kamlesh – Chini Ya Maji

Jag kan ju bjuda på en veckans låt också! Nån sorts hipp gospel från Kenya, oklart vad de sjunger förutom ”under vatten” men jag gillar’t. Det är ju alltid dans i afrikanska musikvideos men här har vi besparats de nakna kropparna och rumpfokuset. Bara härlig dans oavsett vem du är! (Okej okej, vi är i kyrkan men ändå!)

Vill man ha nakna kroppar kan jag annars rekommendera denna: Nishike med Sauti Sol, trendsång NUMMER ETT i +254 just nu. Hehe… (”Nishike” betyder ”touch me”). Ja jag vet, vad säger feministen om detta? Än har vi en lång väg att gå.

Stockholm får fullt pott trots vädret och nu äter vi glass

Hello hej bloggreaders!

Nu är vi åter i Götelaborg men räknar ner inför flytten som går den sista maj (ut på västgöta-landet då så inte utomlands riktigt än). Vi hade en toppenlånghelg i huvudstaden och jag känner mig fortfarande stärkt efter den! De intensiva dagarna liksom fyllde på depåerna för socialiserande och vuxenprat för ett tag. Här hemma kan det ibland bli lite ensamt om dagarna och framför allt är det stort fokus på barnet, som ju ännu inte uppskattar de samtalsämnen som man kan ha goda vänner emellan. Tack för fina dagar!

Triss i bebisar och nyfikna katter, lite av det vi var med om i Stockholm.

För er som undrar vad som kommer hända nu kan jag berätta att jag ska äta en glass eftersom vi köpte ett så sjukt billigt paket med Magnum igår och så ska jag skicka in papper om körkortsförnyelse. Lill-putte sover. Jag har redan hunnit tvätta och gå på en undersökning av lättare cellförändringar i livmodern (obs inget farligt men ladies, ni går väl på era cellprovskontroller!!?). Kanske blir en promenad också och ytterligare lite fixande inför flytt. Allt beror på den lille som nu tar sig framåt snabbare än blixten och gärna välter ner krukor, drar i sladdar och annat lämpligt, dvs. fullt upp för föräldrarna.

Hoppas ni har en härlig onsdag!

xoxo

E och J out and about i Stockholm

Jag har ju sett i bloggstatistiken att jag har några läsare i Stockholm. Goda nyheter: Nu är vi oss er!

Undertecknad och undertecknads bebis åkte SJ Snabbtåg i ottan och stannar till på måndag. Vi har hunnit med lunch med en kär vän och har ytterligare fem vänner plus en bebis och två katter framför oss att kramas med. Vad kul det ska bli! Resan gick finfint eftersom E plockade fram sin Little Prince Charming-sida och flörtade sig igenom den. Svettigt för mig dock eftersom han också skulle pilla och klänga på allt, gärna vår grannes grejer. Men först sov han en liten stund.

20140509-144630.jpg

Dålig grej var dock att vi åkte ifrån den strålande solen i Göteborg imorse och möttes av regn i Stockholm. Men inget konstigt med det kanske, Sveriges framsida som Gbg är 🙂